Hjälparbete

Igår i kyrkan så var det två kvinnor som berättade om deras arbete bland hemlösa här i Penang. Fantastiskt. De hade funderat över om de inte skulle kunna göra någonting för andra människor, så de hade börjat leta upp hemlösa och ge dem mat. Nu har de ett omfattande arbete bland både hemlösa och andra fattiga människor.

Den ena började med att berätta lite olika saker som de varit med om, hon berättade en massa saker men jag berättar bara ett par av dem. En gång så hade hon bjudit ut en hemlös man på restaurang och han hade ätit som om han inte hade ätit på flera dagar (och det var förstås så det var också). Sen kände hon att hon skulle ge honom 50 ringgit. Senare hade den mannen berättat att han precis skulle åka upp i ett höghus för att hoppa men när han fick de där pengarna så ändrade han sig och nu har han börjat få ordning på sitt liv.

En annan man visade de bilder på hur han såg ut när de träffade honom och hur han såg ut ett år senare, det gick knappt att se att det var samme person. Innan var han en svårt deprimerad uteliggare som de var tvungna att stoppa från att ta livet av sig, och nu hade hade börjat med en liten egen affärsrörelse där han reparerade klockor och såg jätteglad ut.

Hon hade bett för en äldre man att han skulle få se himlen, men han hade ju förstås ingen aning om vad det var. Sen nästa gång när de träffades så var han alldeles upprymd och sa att han hade fått komma till en "trädgård" som han kallade det, som var helt underbar, han sa att han inte kunde beskriva hur vackert det var. Där var den där Jesus som hon hade berättat om, men han hade sagt till den äldre mannen att han inte fick stanna där utan att han var tvungen att åka tillbaka.
Nu sa den äldre mannen till kvinnan att hon var tvungen att be så att han fick åka till trädgården igen men att Jesus den här gången inte skulle tvinga honom att åka därifrån igen. Kvinnan visste inte hur hon skulle be, hon kunde ju inte be att han skulle dö. Jag vet inte hur hon bad, men några veckor senare fick han stanna i trädgården...

En kväll hade hon varit så trött så hon inte orkade jobba längre utan sa till de andra att hon var tvungen att åka hem och vila. När hon kommer hem känner hon att hon måste åka tillbaka. Trots att hon är helt slut så åker hon till område som har många fattiga människor. När hon kommer fram så hör hon avlägset några kvinnor som ropar hennes namn. Hon går dit och ger dem mat och annat som de behöver. Hon frågade om de såg henne komma, men de sa att de inte gjorde det men att de var övertygade om att hon skulle komma bara de ropade på henne.

Vilka hjältar.

Julkonsert i F.P.B.C

Liten otydlig video med dåligt ljud, men ändå.

Hembesök

Igårkväll var vi hem till en amerikansk familj som vi lärt känna i församlingen. De är från Michigan men har bott i Penang de senaste fyra åren.
De har sju barn, varav sex är flickor...
Mycket trevlig familj och våra flickor hade väldigt roligt, de ville inte gå hem.

Brian och Cindy jobbar åt Wycliffe så de berättade lite om deras arbete. För er som inte vet så jobbar de med Bibel- och boköversättningar.

Jag träffade även ett annat par igår som undrade om vi ville träffas någon gång. Han är en av musikledarna i kyrkan. Det sa vi att vi gärna ville, vi får se när det blir.

Idag får Anna och barnen besök av en annan amerikansk kvinna och sina två barn. Dottern är i våra flickors ålder så det kan nog bli kul för dem.
Jag ska försöka åka iväg för att få bilen fixad.

Närbutik och Merdeka

Jag var ner till våran lilla närbutik som ligger på bottenvåningen. Den var helt OK, det kändes inte som att det var några direkta överpriser. Jag köpte en långfralla för 6 kronor och Pringles för 8 kronor. Han (indier) hade det mesta man kan behöva och han försäkrade mig om att han kunde fixa fram allt vi behövde till nästa dag. När jag gick därifrån så bugade han så djupt så jag trodde han skulle slå i pannan i golvet.

Idag så är det Merdeka, dvs. Independence day, dvs. självständighetsdagen. Idag är det precis 50 år sedan engelsmännen lämnade tillbaka styret till Malaysierna, så det är festligheter över hela Malaysia ikväll. Här på condot har de fest nere på innergården med mat, musik och dans. Vi har inte tänkt gå dit, vi har fortfarande inte riktigt landat i lägenheten känns det som.

Anna träffade en familj vid poolen idag som var väldigt trevliga. De är kineser och har en lägenhet i condot men bor i Tanjung Bungah. Det visade sig att han var uppvuxen i samma församling som vi går till! De var mycket vänliga och ville att vi skulle komma och hälsa på dem. De hade två små pojkar.

Som ni förmodligen vet så finns det ju tre stora folkgrupper här i Malaysia. Malayer, kineser och indier. Malayer är muslimer, kineser är buddhister eller kristna och indier är förstås hinduer. Det finns ju variationer förstås men i stort sett så är det väl så. Vad jag har förstått så är alla öppna och vänliga mot alla men de verkar ändå hålla ganska hårt på gränserna, de håller ihop inom sina grupper.
Jag frågade Greger om hur Malaysiska tjejer är mot västerlänningar, man har ju hört en del om hur det är i Thailand (hello seeexy maaan!) Men de är tydligen inte alls intresserade utanför sin "ras" (ironsikt nog så har just Greger varit gift med en Malaysisk tjej...) Om det är någon tjej som flirtar så är det förmodligen ingen tjej...

Söndag.

Så vi var till kyrkan igen. Nu funkade air-con...
Idag hade de avtackning av en amerikansk familj som hade bott där i 7 år. Nu skulle de flytta tillbaka till Dallas där han skulle jobba som internationell chef för Mission to Unreached People (www.mup.org)
Efter mötet så bjöds det på lunch. Riktigt gott faktiskt, fast flickorna tyckte inte det utan åt mest glass. Vi fick kontakt med flera nya människor, alla väldigt trevliga och intresserade av oss. En kille gav mig sitt visitkort med telefonnummer och sa att jag fick ringa om jag behövde hjälp på något sätt. Med vadsomhelst.
Vi träffade en engelsk tjej som jobbade med YWAM, hon trivdes mycket bra i Penang och skulle ha detta som bas för hennes resor.
Jag diskuterade med de som satt vid vårt bord om hur vi ska förnya våra visum. En trodde att man kunde göra det på svensak konsulatet, en tyckte att vi skulle åka upp till Thailand över dan, en tyckte att vi skulle flyga till Singapore och en tyckte att vi skulle åka buss till Singapore. Vi frågade om den Thailändska ön Tarutao men de kände inte till den. Lite konstigt.

Efter mötet så kom Agent Lee och ville ha pengar för första hyran så att ägarna skulle kunna börja köpa möbler.

På eftermiddagen så åkte vi till Fort Cornwallis och gick runt i det området. Vi hamnade till slut i "Little India" som verkligen var indiskt. Det kändes lite speciellt att gå där, det var som i någon westernfilm när det rider in någon främling i byn. Det stod några vid sidan av vägen och stirrade på oss när vi gick där, ingen biltrafik, lite indisk musik i bakgrunden, märkliga lukter och en massa rökelser. Inga kor faktiskt...
Vi gick in på en restaurang men det var inte godkänt enligt Anna så vi vinkade in en bulle och sa att vi ville till en indisk restaurang som vi sett från Jalan Tanjung Bungah. Taxichauffören frågade vem som hade rekommenderat den. Sen sa han "no good, no people eating there" Han rekommenderade en kinsesisk SeaFood restaurang som hette Bali Hai. Det låg vid Guerney och var riktigt bra. Ett sånt där ställe där man kan peka ut vilken firre man vill ha i akvariet och så tillager de den. Vi åt inte Seafood utan delade på två kycklingrätter istället och de var riktigt goda! Anna sa att det var den godaste kinesmat hon ätit. Det blir definitivt fler resor dit.

Imorse vaknade Jossan lite snett och var ledsen för att Mormor var i himlen och Jonte inte var här. Det gäller ju för oss att hålla koll på barnen, det är ju så mycket som är nytt och konstigt så de kanske reagerar lite ibland.

Idag har vi inget bestämt annat än att jag ska plugga lite. Skolan börjar ju officiellt idag. Anna säger att mina kurskamrater förmodligen inte kommer att göra så mycket annat den här veckan än att leta böcker och försöka komma igång. Jag har ju redan gjort ett antal övningar så det är nog lugnt.

Hotellivet

Nu börjar vi få lite ordning på läggningen av barnen. Den ena av oss går ner och sätter sig med datorn och den andra lägger barnen. När barnen sover så ringer vi och ger klartecken och så tittar vi på ett par avsnitt av Vänner eller nåt. :-D


Tur att vi inte är på en enveckas-charter, då hade vi varit tvungna att åka hem idag...
Nu kom det en kindergarten till lobbyn, de ska bada verkar det som. Otroligt om det här kommer att funka, det är säkert 30 ungar och säkert inte många som kan simma. Den stora poolen bottnar inte nån av dem, och den lilla ryms de inte i. Ibland får man bara titta bort när man ser hur och vad de gör här. jag har ju berättat om motorcyklarna hur de kör, igår såg jag en familj på en motorcykel, mamma, pappa och två små barn. Dessutom så såg vi en liten pojke som lekte på en avsats här på hotellet. Han gick baklänges (hade nog nyss lärt sig gå) och tog sista steget 2mm från kanten. Jag och Anna höll på att bryta ihop och föräldrarna syntes inte till. Det var inte så högt men hade gjort illa sig ganska ordentligt om han hade fallit.

Nu kommer morgonduschen. Regnperiod är ju inte att det regnar hela tiden utan att det oftast är ganska molnigt men uppehåll, och så störtregnar det en eller två gånger per dygn. Faktiskt ganska skönt väder, lagom varmt när solen inte är framme.

De behandlar oss väldigt väl här på hotellet, man är verkligen kung. De skulle aldrig åka i samma hiss som en själv, står de och väntar på en och man kommer så går de inte på när den kommer utan tar nästa. Och så är de ju så trevliga, har jag sagt det?

Idag så ska vi åka hotellets gratisbuss till Island Plaza för att ta ut lite pengar och sen drar vi nog till Batu Ferringhi för att se hur det ser ut. Vanliga bussen kostar f.ö. RM2-3 för våran familj.

Jag ska leta efter bilar idag på nätet vi måste ju ha en direkt vi flyttar in. Har ingen aning vilken prisklass vi ska ha. Jag måste försöka få hjälp från någon i församlingen med köpet. Det löser sig garanterat.

Churchtime!

Idag är det söndag och dags för möte. När jag var i Sverige så letade jag på internet efter kyrkor i Tanjung Bungah och hittade en som verkade vara bra. Idag så har vi varit dit. Jag märkte när jag letade på internet att det var i närheten av hotellet som vi skulle bo när vi kom hit, men idag så kom vi fram till att "i närheten" inte ens var tre minuters gångväg! Fantastiskt.

När vi kom fram dit och hade satt oss så kom det fram en dam som sa "Kenneth and Anna?" det var hon som jag hade mailat och frågat lite om kyrkan. Jag sa att vi förmodligen skulle komma på möte den här söndagen så hon hade hållit utkik efter några som passade in på beskrivningen.
Idag så hade de problem med AC:n tyvärr. En fullsatt kyrka, över 30 grader och extrem luftfuktighet gjorde att det blev lite jobbigt på slutet. Predikanten och de andra pratade och skämtade ganska mycket om det så det var nog jobbigt för dem också...

Mötet var väldigt likt vår hemkyrka, Citykyrkan i Örebro, mycket musik. (De sjunger också på engelska, samma som i Citykyrkan ;-) )
De hade en inbjuden talare idag som var från Klang och hade jobbat länge som missionär. Det var mycket bra, även om slutet var lite dimmigt för mig...
Även om det mesta här är helt nytt och annorlunda jämfört med i Sverige så är i alla fall en sak samma. Kyrkan. Man har vänner på en gång som är hjälpsamma och vänliga.
Barnen var med Anna på barnmöte som tydligen var jätteroligt. De hade frågat om någon kunde svenska och så fick barnen räcka upp handen och så fick de en godis.

Efter mötet så bjöds det på saft (aaaahhhh....) och nån kaka som jag inte hann smaka på. Hon som kontaktade mig drog runt mig för att träffa en massa personer och titta på ett hus som låg bredvid och var ledigt.
Bland andra som presenterade hon mig för en man som hette Brian och var från Michigan U.S. Han hade en hemgrupp som hade mycket barn så det passar perfekt. Det visade sig att han hade varit på Götabro i Örebro i Mars!!! Otroligt! Det är den andra vi träffar på vår resa som har varit till Örebro...
Flera andra som jag har träffat har varit till Sverige. Konstigt.

Jag har nyss tackat ja till en lägenhet i Miami Green i batu Ferringhi! RM2000 /mån och hur lyxigt och fint som helst.
Miami Green

Email från Fettes Park Baptist Church

Nu när jag har fått tag på en person på FPBC så är det inga problem att få kontakt. Ett elände med den där SPAM-grejen...
Cycelia skriver att det finns några condos runtomkring kyrkan som de kan visa mig när vi kommer ner.
Jag skickade lite frågor angående deras dagis och kyrka.

Jag pratade med försäkringskassan igår också. de ska lämna besked snart om vi kommer att få barnbidrag under vår utlandsvistelse. Som sagt - 20.000:- på spel där...

Ryktet sprids otroligt snabbt!

Så fort man träffar någon som man åtminstone flyktigt känner till så stoppar de en med "Jag hörde att ni ska till Malaysia ett år!" Jag tror att jag har pratat med alla 150 personer på mitt jobb, en och en, om våran tripp...
Jag blev framkallad i kyrkan på scenen för en intervju om vad som är på gång. Igår var jag i affären och blev "haffad" av en som jag vet vem det är men aldrig pratat med.
Alla säger i princip ordagrant samma sak. "Fy vad kul, och vad modiga och duktiga ni är!"
Kan tänkas att vi är lite less om tre månader att berätta om allt. Jag skulle vilja hänvisa till bloggen men det låter ju lite otrevligt. :)

Tre månader imorgon. Fy vad länge det är kvar, jag vill åka nu!

Äntligen svar från kyrkan

Idag fick jag svar från Fettes Park Baptist Church angående dagis. De bad om ursäkt att det hade tagit så lång tid att svara på mailet. Hon (tror återigen att det är en hon..) sa att vi skulle prata om plats på deras dagis när vi kommer dit, vilket tyder på att det ska gå att ordna. Det kostar RM180/mån/barn. Dvs 750:-/mån för båda barnen. Tyvärr bara tre timmar per dag men det kan ju vara trevligt att ha barnen på det dagiset om vi ska gå till deras kyrka också. Då kanske det blir lite lättare att lära känna lite "locals".

En kyrka i TB

Jag hittade en baptistkyrka i Tanjung Bungah (TB) som verkar vara bra. Nån skrev på nätet att det är en mysig och trevlig församling. Jag kollade på deras hemsida och den verkade vara riktigt trevlig. Den heter Fettes Park Baptist Church

Sharon-Mail

Jag frågade om "Haze" som det kallas. Det är när det är skogsbränder i Indonesien och röken kommer in över Malaysia. I vissa delar av Malaysia så är det ett stort problem. Enligt Sharon så är det väldigt sällan som det är ett problem på Penang.
Jag frågade också om Langkawi skulle vara OK att bo på. Det är ju finare stränder och lite mindre där. Hon sa att allting finns ju där också. Men jag vet inte, det känns kanske som lite väl litet.

Sen fick jag svar på min condo-fråga. Det står ju alltid 3+2 i annonserna. Det betyder att det är 3 sovrum och ett vardagsrum. Sen är det ett badrum som är i anslutning till det stora sovrummet och ett i hallen.

Batu Ferringhi har många matställen men inga shoppingmalls, de närmaste är 15 minuters bilfärd bort. Det är kanske inte så långt men vi ska ju inte ha bil. Hyrorna är högre där också.

Tanjung Bungah har en ganska fin strand, men är ganska mycket turister.

Angående Georgetown så säger hon att om vi inte behöver gå till stranden varje dag så finns det ett område som heter Green Lane, där hennes kyrka ligger. Vad jag förstår så är det ett "upperclass" område som ligger i södra Georgetown. Där finns allt - kindergartens, shopping malls, närhet till bron som går över till fastlandet. Hon låter lite partisk när hon pratar om det området, men det är OK. :-)
Jag tror att det är lite för crowded och för mycket storstad för oss. Vi vill hellre ha beach och så lite folk som möjligt men ändå lite foodstands och affärer.

Tanjung Bungah leder min liga fortfarande.

Ännu mer svar från Malaysia

Fick ett till mail från Sharon på Penang.
Jag frågade om Tanjung Bungah som ligger strax nordväst om Georgetown.
Hon säger att många expats (utländska arbetare) bor där vid vattnet. Det är ganska stort, men för dagis och kyrkobesök så måste man ta sig till Georgetown vilket ställer till det en aning. Kyrkobesöken är ju ingen fara, men vi har ju tänkt ha barnen på dagis fyra halvdagar i veckan så då blir det lite jobbigt att ta sig in till Georgetown varje dag. Det är en bit att ta sig och vi skulle i princip behöva ha bil då. Det skulle ju ta väldigt mycket tid av varje dag att resa fram och tillbaka. Alternativen är ju att försöka få en dagmamma i Tanjung Bungah eller att ha barnen hemma eller bo i Georgetown. Att ha barnen hemma jämnt känns lite sådär, om man får vara så hemsk. Jag har frågat Sharon om det finns trevliga ställen i Georgetown, väntar på svar på det.

Jag frågade även om vad det finns för alternativ om Jonte skulle följa med.
Hon säger att det finns en skola för engelsktalande, men jag kollade upp den och det kostar som vanligt en maaaassa... Över 70000:- för ett år. Inte genomförbart.

Hon säger att dagiset är är från 4 år till 6 år så det passar våra barn perfekt.

Hon ville även ändra lite sitt svar vad det gäller kostnader för att bo. 2000MYR (4000:-) räcker till en väldigt fin lägenhet vid vattnet, medans en villa vid vattnet kanske kostar lite mer. Om vi kan tänka oss att inte bo vid vattnet så kan man få en lägenhet för under 2000:-

Hon avslutar med att hon vill lära sig lite svenska ord. :-)

Mer svar från Malaysia

Nu har jag fått två nya mail med svar på mina frågor. Och de låter bra.
Hon skriver att Penang är ett ganska litet ställe, men att det är gott om fina säkra ställen att bo på.

Internet är inga problem att få, det kostar under 200:-/mån.

4000:-/mån räcker till att hyra ett fint möblerat hus med AC. Låter nästan som att vi kan hyra det billigare än så.

Dagis kostar 400:-/mån och barn om man vill ha dom 4 timmar per dag. De hade ett eget dagis i deras kyrka.

Plus att hon skriver en del annat som kan vara lite intressant att känna till. Det känns oerhört bra att ha fått tag på en som bor på ön som är villig att svar på alla mina frågor. Man har en hel del gratis när man är kristen och kan kontakta lokala kyrkor för tips och hjälp, och sen när man har flyttat så har man även en massa människor som man får en naturlig kontakt snabbt.

Kontakt!

Jag skickade iväg ett mail till tre olika kyrkor på Penang och frågade om de kunde svara på lite frågor. Efter någon timme så fick jag första svaret. Hon sa att hon kunde hjälpa oss och att vi skulle skicka våra frågor. Nu har jag skickat iväg ett mail med lite frågor om Penang, var det kan vara trevligt att bo, och lite sånt.
Blir intressant att se svaret. Jag har ju hundratals frågor till så jag hoppas att hon är villig att svara på mer frågor. På måndag så kanske de andra kyrkorna svarar, då kan jag sprida ut mina frågor på flera personer...