Glasögon och bilvägar

Igår hade jag och Anna barnvakt ett par timmar så vi åkte in till stan. Jag kollade på glasögon, mina är ganska repiga och jag har inte trivts så bra med dem. I Sverige så tittade jag på ett par med tunn båge och extra tunna glas med UV-skydd, repskydd och sånt. De kostade 5000:- med allt det. Jag tänkte att det skulle kunna gå att hitta billigare här. Jag tittade på en massa olika bågar och hittade två par snygga som liknade de som jag hittade i Sverige. Jag frågade vad de skulle kosta. Han sa att de kostade 188 ringgit dvs 376:-. Ok, det var billigt sa jag, och vad kostar glasen? Ehh, jag förstår inte sa han. Efter ett tag kom jag fram till att 188 ringgit är alltså för både bågen OCH glasen!!! Och det var de dyrare bågarna, de som jag tittade på först och där jag hittade några fina kostade båge och glasögon 138 ringgit... Sjukt billigt. Synundersökning (med allmänt hälsotest!?) ingick förstås i priset. Jag köpte två glasögon och la till extra för att få riktigt bra glas i båda.

Anna ska köpa ett par också, och jag lär nog köpa ett par till innan vi åker hem.

En lite kul grej som vi lärde oss efter några månader här måste jag berätta. De flesta gator här börjar med "Jalan..." vilket betyder "gata" "Penang street" heter alltså "Jalan Pinang" på bahasa. När vi har kört på olika ställen så har vi sett en skylt som har pekat mot "Jalan Sehala" och då har vi förstått ungefär var vi har varit för den har vi vetat var den är. Men vi har tyckt att pilarna har pekat lite konstigt, det har känts som att de pekar åt lite olika håll. Men det har hjälpt oss att hitta lite bättre i alla fall. Tyckte vi.

Vi började misstänka att det där inte riktigt stämde efter ett tag. Innan jul var jag iväg till en turistattraktion och på en skylt såg jag "Sehala - One Way"...

Svenska språket

Igår fick vi höra mycket svenska (bortsett från det vi pratar med varann...)
Först träffade Anna och barnen en familj från Västerås som bor på vårt condo en vecka. Sen när vi var till vår nya favoritrestaurang S.A.B så visade det sig att servitören hade lärt sig lite svenska av någon tidigare kund så han kunde fråga lite saker på svenska. Kul.

Restaurangen serverar indisk mat och det är sååå..ååå..å.. gott. De har en Chicken Kurma som smakar himmelskt. De är dessutom väldigt trevliga och har en lekplats för barnen. Perfekt.

Idag sitter jag och avslutar Historia A och sen ska jag iväg med bilen till verkstan, jo AC:n har pajat igen. Jag hörde av en kompis att det är typiskt Proton, ACn håller i två år sen börjar den läcka. Tydligen så ska det inte vara så dyrt iaf.

För övrigt så har jag kommit igång ordentligt med tennisen nu. Det ser ut att kunna bli två gånger i veckan eftersom jag spelar med både Jason och Koo. Det är riktigt kul, och riktigt varmt men det funkar bara man dricker mycket. Koo har tävlat tills han var 18 så han är riktigt bra. Bra träning för Kenneth.

I söndags efter mötet så blev vi stoppade när vi skulle köra därifrån av en kanadensisk man som presenterade sig som Tim. Han undrade om vi ville hänga med till ett pastaställe och käka lunch med dem. Tydligen så hade Anna pratat med hans fru någon gång.
De var väldigt trevliga och maten var riktigt bra. Han berättade att de kommer från Saskatchewan i mellersta Kanada. Han hade pratat med sin bror som sa att det var -44C där nu. Tim längtade inte hem.

Nu är det mindre än en månad tills Ulla kommer hit. Ajaj vad tiden går fort. Idag har vi varit i Malaysia i prick fem månader. Fyra kvar. Vi har bestämt oss för att ta med Ulla på vår nästa visumresa som även den går till Koh Lipe. Vi måste ta revansch för förra resan. Vi åker dit på alla hjärtans dag, förra gången vi var dit var på vår bröllopsdag så det passar väl bra.

För er som knappt kan sova för att ni tänker på hur det gick för mina naglar kan jag berätta att ena nageln återhämtade sig till slut och började växa igen, även om den inte såg så trevlig ut. Den andra nageln tappade jag men en ny har växt ut så inom ett par veckor så är de som nya igen.

Regn och english

Igårkväll skulle vi till Island Plaza som ligger några kilometer in mot stan. Jag och Jossan hade tänkt åka till rangen och slå lite bollar men det började regna så vi skippade det och tänkte åka till inomhushallen istället.
När vi körde ut på vägen så märkte vi att det regnade ganska mycket och att det var mycket vatten på vägen. När vi hade kommit ett par kilometer så kom vi till en väg där det var massor med vatten, säkerligen 20-30 cm. Jag började köra men märkte att det var väldigt djupt, sen såg jag på andra sidan vägen att det var två killar som puttade en bil som hade stannat i vattnet. Längre bort på min sida såg jag att bilarna hade stannat. Då stannade jag och la i backen. Jag lyckades backa hela vägen tillbaka och nu hade fler bilar stannat när de såg att jag backade tillbaka, men jag snirklade mig förbi alla och vände om hem igen.
Oj vad det snabbt blir översvämningar när det regnar mycket. Vi har ju ett berg som det forsar ner regnvatten ifrån som förvärrar läget.

Ibland ser man en del konstiga saker i samhället. Det uppstår en del problem med vissa saker och istället för att fixa källan till problemet så anställer det någon stackare som knappt får nåt betalt och så får han städa upp varje gång det blir problem. Det kanske är bästa lösningen men det känns väldigt fel.

För att underlätta med språket så har jag och Anna börjat prata engelska med varann ganska ofta. Det är så irriterade när man träffar någon och det tar ett tag innan man ställer om helt till engelska. Julia vill även att vi ska prata engelska så att hon får lära sig. Hon är väldigt intresserad och duktig på att snappa upp orden. Det känns pretty fånigt att talking with Anna på english men det är very nyttigt.

Snacka engelska

Jag har nog inte nämnt så mycket om språket i bloggen tror jag. Engelskan går bra för oss båda. Anna är bättre än jag trodde, hon hade sagt innan att hon var så dålig men det är hon absolut inte.
Själv så har jag nu efter ett par veckor dragit ner på hastigheten för att hinna med att prata. Det är ju det klassiska misstaget att man blir stressad och pratar fort så man inte hinner med att hitta rätt ord och de hör inte vad man säger. Nu pratar jag långsamt och artikulerar ordentligt. Det har även visat sig att all amerikansk TV man tittat på genom åren har gett resultat... Jag har en väldigt amerikansk accent, ett par gånger har jag blivit "anklagad" för att vara amerikan. (Inte av någon amerikan än tyvärr, men det är mitt mål hehe)

Nu på morgonen så har det varit apfest här utanför. Säkert 20 apor som har busat och hoppat. Deras små apungar är ju så gulliga. Jag har tagit lite kort och filmat så jag ska lägga upp det sen.

Snart, snart dags för att få PenangFON. (fiberbredband)

Flickor och mat

Flickorna är så duktiga! De äter riktigt bra trots att det ibland smakar lite märkligt och att det är väldigt varmt. Det roliga är att Julia har fått en riktig skjuts i sitt ätande, hon äter minst lika bra som Jossan just nu. Kul att se.

Jag tror att minst 50 personer har frågat om de är tvillingar. I Sverige händer det lite då och då, här frågar nästan alla. Och så ler de, rör vid Julias hår, vinkar, tittar och ser ut som om de aldrig sett något liknande. Jossan och Julia ler, vinkar tillbaka och säger "Hello!"
Vi kör lite engelska med dem, de tycker att det är kul. Vi har även simskola så snart ska de kunna simma.

Julia sa idag att hon trodde att dagiset saknar henne, speciellt Deborah.

Engelska i Malaysia

De är verkligen duktiga på engelska i Malaysia. Sharon säger att de lär sig engelska redan i dagis eftersom det är språket som används där. Otroligt. Känns ju riktigt bra, då kommer flickorna att lära sig engelska och inte Malay. Det känns ju som att engelska är bättre att kunna...

Några Malay-uttryck

Vi fick några uttryck av Sharon.

How are you? – Apa khabar?

Good morning – Selamat pagi

Where is the toilet? – Di mana tandas?