Hemfärden och Kinesiska nyåret

Vi har bestämt oss för när vi ska åka hem nu. Jag har några prov som jag måste göra på plats i Örebro i början på maj, så vi måste åka hem redan den 24 april *snyft*. Vi är några dagar i Uppsala innan vi åker till Örebro. M.a.o. så är det 2 månader och 3 veckor till hemfärd. Det har gått snabbt. Jag har pratat med agenten om lägenheten och det ska nog ordna sig ganska bra trots att vi bryter kontraktet i förtid.

Nästa vecka kommer Ulla hit, sen åker vi dagen efter till Koh Lipe, med ett stopp i Langkawi först. Kuligt värre!

I fredags kväll var jag med Jason till hans Sports Club där de har 17 tennisbanor och en massa annat. Vi spelade tennis och hade ett liveband en liten bit bort. Mycket trevlig kväll, jag spelade dessutom bra tennis.

På torsdag ska vi förmodligen åka till en Waterpark på fastlandet med Chessers. Det är kinesiska nyåret nu så vi får väl kolla först hur det är med det innan vi åker. Det är verkligen stort pådrag under kinesiska nyåret, väldigt mycket fester.

Ambulans och sjukhus i Thailand

Dags att skriva lite om äventyren i Thailand. En del av er har redan hört vad som hände där men långt ifrån alla tror jag.

När vi var på Koh Lipe och nyss hade ätit mat så skulle vi gå tillbaka till vårat hotell. Efter en liten stund så får jag lite ont i ryggen vid högra njuren. Jag tror att det är väskan som trycker emot och byter sida på den. Efter fem minuter så kan jag knappt gå för att jag har så ont i ryggen. Efter 20 minuter ligger jag ner på en soffa och håller på att tappa känseln i händerna och är på väg att svimma av den enorma smärtan som nu är i nästan hela magen.

Efter ett tag så kommer en doktor dit och kollar på mig. Hon säger att vi genast måste in till fastlandet. Anna fixar så att vi får chartra en highspeed-boat som tar oss till Bak Bara på Thailändska fastlandet. Det tar 1½ timme dit tror jag. Anna ber (till Gud) att vi ska få hjälp när vi kommer fram. När vi kommer fram så har hela byn tagit sig ner till hamnen för att titta på mig, ryktet har tydligen gått. Jag är inte speciellt medveten om vad som händer runtomkring mig men jag har fått det berättat i efterhand.
När jag bärs in i ambulansen så kommer det fram en holländsk kvinna till Anna som frågar om vi behöver hjälp och om hon ska följa med till sjukhuset. Anna säger ja tack och alla hoppar in i ambulansen. Jag försöker le mot barnen och säga att jag snart mår bra. Men jag vet inte hur budskapet når fram eftersom jag vrider mig i plågor samtidigt...

När vi kommer fram till sjukhuset så tar de prover och jag röntgas, men han säger att jag måste vidare till ett större och bättre sjukhus. De har iaf konstaterat att det inte är njursten.

Roelie som är med mig hela tiden pratar med doktorerna och med mig och håller mig i handen. :-) Hon berättade sen att hon var ganska skraj och trodde att jag skulle dö där ett tag. Jag märkte när jag låg där att hon såg lite skärrad ut. Det var dessutom en man i sängen bredvid som dog medan jag låg där.

Anna ringde hem och sa till vår släkt att de skulle be för mig.

Märkligt nog så just innan jag skulle iväg med ambulansen till nästa ställe så försvann plötsligt smärtan. Då hade jag haft ont i fyra timmar tror jag. Men vi åkte iväg med sirener (till flickornas stora förtjusning) till nästa sjukhus som låg i Satun. När vi kom fram så sa jag som det var att smärtan var borta. Läkaren kollade mig men eftersom jag inte hade ont så var det inte så mycket att göra.

Jag skulle få sova i en stor hall och Anna, Roelie och barnen skulle få sova i ett privat rum med en 90-säng och en soffa. Lite trångt kanske men det går väl.
Sen kom de till mig och började rulla iväg mig. Jag fattade inte vad som hände men det visar sig att jag också ska sova med min säng i det där lilla rummet...trodde jag, för då rullar de över mig i 90-sängen! Två vuxna och två barn i en 90-säng. Ett under att vi sov någonting alls den natten!

Dagen efter blev jag utskriven och vi åkte tillbaka till Koh Lipe för att direkt åka vidare till Langkawi där vi sov två nätter för att sen åka till Penang.

Igår och idag har jag varit till ett sjukhus i Penang där de har gjort alla tester som går att göra men de kan inte hitta något. Jag är fortfarande lite öm i magen men det beror förmodligen på all den smärta som jag gick igenom och att magen inte har hämtat sig än.

Doktorns teori är att jag antingen blivit infekterad i magen/tarmarna eller att jag fått i mig något giftigt som slagit ut allt.

Vi fick tre nya månader i Malaysia i alla fall vilket var huvudsaken.

Jag ska ladda upp bilder och berätta lite mer om Koh Lipe och Langkawi senare.

Visum

När vi kom till Malaysia så fick vi ett turistvisum som räcker i tre månader. Det betyder att vi måste ut ur landet i början på november.
Vi pratade med några jänkare som bott i Penang i fyra år med bara turistvisum, dvs de har åkt ut var tredje månad...
De brukar åka till Hat Yai som ligger just innanför Thailändska gränsen. De sover över en natt och så tillbaka igen, och de har fått tre månaders förlängning varje gång.
Det låter lovande. Vad vi inte är riktigt lika säkra på är om vi ska åka just dit. Det ska ju ibland vara lite oroligt norr om gränsen. Vi får se hur vi gör.

Varför Malaysia och inte Thailand?

Många frågar oss varför just Malaysia. Tjaa...vi började med att titta på Thailand eftersom Anna har bott där och Jontes farsa fortfarande bor där, det skulle ju vara enkelt för Jonte att åka och hälsa på både mor och far då.
Problemet var att Thailand ändrade sina visumregler och gjorde det svårare att vara i Thailand en längre period. De tog bort möjligheten att åka på "Visatravels", nu går det bara att göra ett par sådana resor och sen så måste man ut ur landet i ett halvär eller något sådant. Nu ska det sägas att jag inte vet hur det i praktiken fungerar. Jag ser fortfarande svenskar som bygger hus därborta och flyttar dit och det skulle vara dumt om det inte går att få visum som sträcker sig längre än 90 dagar...
Förmodligen finns det något kryphål för att kunna stanna längre.

Hursomhelst så började jag titta på andra länder runtomkring för att se på deras visumlagar. Av någon anledning så har jag alltid tänkt att Malaysia låter trevligt och att jag skulle vilja åka dit. Malaysia har fortfarande möjlighet att göra visa-travels. (se här) Sen måste jag säga att Malaysia känns betydligt bättre än Thailand eftersom ALLA åker till Thailand nuförtiden. Det känns lite...svenskt att åka dit.
Malaysia är det inte alls lika många som pratar om.

När vi hade bestämt oss för Malaysia så började vi kolla på var i Malaysia vi skulle bo. Ganska snart så såg jag att vädret är bättre i västra Malaysia. Regnperioden faller in i en bättre period för oss. Inte lika kraftiga monsunregn heller. Östra Malaysia är mer muslimskt dessutom vilket gör att en del saker kan bli lite jobbigare, framförallt för Anna. Vi är ju dessutom kristna och vill ha friheten att gå till kristna kyrkor.

Nästa steg var att hitta rätt ställe på västra delen av Malaysia. Vi ville bo nära havet och på ett ställe som är ganska stort som har allt man kan behöva, condos, internet, m.m. Då pekar allt på en ö - Penang.
Om man vill ha "paradisstränder" så kan man åka båt i två timmar till Langkawi.

Sen kom ju frågan var på Penang vi skulle bo, men det har jag skrivit om i flera andra inlägg.

Sharon-Mail

Hon säger att hon känner till några som bor på hotell och åker ut och in igen för att få förlängt visum. Jag ska kolla mer om det finns några sätt att få lite mer säkert visum. Att man skriver in sig på universitet eller får ta något extrajobb.

Hon säger också att en condo oftast är möblerad, det är bara om condon är helt ny som den kan vara omöblerad.

Hon skriver också att det inte finns någon direkt nackdel med Tanjung Bungah, och att de bästa stränderna är i Batu Ferringhi och Tanjung Bungah.

Svar från Ambassaden i KL

Hej Kenneth,

Ett tremånaders turistvisum innebär att du kan vistas i Malaysia tre månader i taget. Såvitt jag förstår från Ditt mejl, finns det ingen grund för dig att bevilja ett längre uppheållstillstånd. För detta brukar krävas studier vid universitet i landet, ett specifikt arbetserbjudande eller att man skall sätta upp ett företag el. dyl.

Det finns människor som reser ut efter tre månaders vistelse i Malaysia och därefter in i landet för att på så sätt förlänga sin vistelse. Detta är såklart inget som ambassaden kan rekommendera dig att göra. Det finns inte heller någon garanti för att du får stanna i tre månader till vid upprepad inresa; immigrationsmyndigheterna kan ge dig en kortare vistelsetid.

Tänk också på att immigrationsmyndigheten ibland gör räder inne i landet där de letar efter personer som uppehåller sig olagligt i landet. Vi har haft fall där en svensk förvarstagits efter att myndigheterna misstänkte svartarbete. Sammantaget kan det således vara svårt att skaffa sig en stabil tillvaro under dessa förutsättningar.

Med vänliga hälsningar

Henrik Bergfeldt
Embassy of Sweden in Kuala Lumpur