Condo och långbyxor

Igårkväll ringde en agent upp och sa att vi fick komma och titta på två stycken lägenheter i Batu Ferringhi. Egentligen så är det mellan Tanjung Bungah och Batu Ferringhi.
Det första som vi tittade på var...WOW! Både Anna och jag tänkte när vi kom dit "Här ska vi bo, oavsett pris!"
Det är 4 rum och kök, väldigt fräscht, fullt möblerat, AC i alla rum, bra kök, stor innergård med flera pooler, stort gym, flera grillplatser, bastu (!?), bra parkering, städning i trapphuset varje dag, hämtar våra sopor två ggr per dag, satellitTV, m.m. Vi träffade ägaren och de begärde RM2000/mån. Jag SMS:ade idag och sa 1700. Vi har inte fått något svar än. Våran budget var RM1600-2000 för boende så om vi inte får ner det, vilket vi borde, så tar vi det ändå.
Enda nackdelen var att man inte kunde få fiberbredband där utan man måste ta ADSL vilket inte ger lika hög fart och är dyrare. Man måste installera telefon för att kunna få det förstås vilket vi inte hade tänkt. Men det ska nog funka bra ändå.

Igår så gjorde jag ett test för att se om jag ska kunna passa in här. Jag tog på mig svarta långbyxor på eftermiddagen när vi skulle ut. Det funkade förvånandsvärt bra. Inte alls så varmt och äckligt som man kan tro. Däremot som alla ungdomar här har, jeans, det är en helt annan sak - aldrig i livet! Det är lite som hemma fast tvärtom. I Sverige har ungdomarna för lite kläder och fryser för att vara coola. Här har de för mycket kläder och svettas istället.

Idag så kom nästa steg för att bli mer "Pinang" - buss in till stan. Det funkade jättebra, inte som i Sverige förstås, men inga problem. Citat Josefine: "Hur gammal är den här bussen egentligen? Såhär?" och så visade hon upp ett mått mellan händerna så långt hon kunde.

Det är väldigt varmt och vi måste dricka mycket men det är inga större problem för någon av oss. Jossan är ju fortfarande känslig om hon inte får mat i tid. Idag blev det KFC. Första gången för mig och barnen. Rätt gott faktiskt.

Vi åkte till Komtar igen eftersom de skor som Jossan hade köpt var två stycken vänsterskor. Nu kollade vi igenom nästan hela centrat och det var verkligen stort. Det som var mest anmärkningsvärt var att jag hittade direkt tillbaka till skoaffären, Anna gick fel! Har aldrig hänt förut att jag hittar bättre än Anna, speciellt inte i ett shoppingmall...

En liten risk är ju att man blir shoppinggalen eftersom allt är så billigt. En del saker kostar hälften så mycket som i Sverige, resten mindre... Vi har ju också bara gått i bra affärer, inte stånden på gatorna som bara säljer kopior. (Det finns kopior i Komtar också förstås.)

Nu ska jag gå ut och hoppa i poolen!