Cirkeln är sluten

Så har vi kommit hem till Örebro. Nu har vi börjat installera oss hos svärfar och jag sitter och pluggar tillsammans med Jonte.

Igår var jag och Jonte till Victoria pizza där jag åt en Kebabpizza med Cola. Uj uj vad gött. Colan smakade otroligt gott när man är van med Malaysisk cola.

Jag blir väldigt chockerad när jag ser hur folk är klädda här. De cyklar omkring i linne och shorts! Jag har sett tjejer som ligger och solar i BH, och killar som spelar volleyboll i shorts utan t-shirt!? Jag vill ta på mig långkalsonger snarare. Det är alltså 14-15 grader och folk har knappt kläder på sig...

--------

Bloggen är nu på väg att avslutas. En summering av året i Malaysia är nog på sin plats. Vi är oerhört nöjda som ni som följt med oss genom bloggen förstår. Det har gått mer pengar än vad vi hade tänkt men det har varit värt varenda krona. Vi har inte ångrat oss en sekund. Det enda som vi ångrar är att vi inte tvingade Jonte med oss, men det har gått bra ändå.

För er som funderar på att göra något liknande så vill vi uppmuntra er att ta steget. Det här är något som vi kommer att minnas resten av livet, och vi har en massa härliga bilder och filmer som barnen kommer att älska att titta på senare. Vi hade definitivt ångrat oss om vi inte gjort det. Det är dessutom inte så stort steg som man kan tro att flytta till andra sidan jordklotet, i varje fall inte om man bor på ett ställe som är som Penang, dvs utvecklat och modernt och där alla pratar engelska.

Vi har fått en massa nya vänner som vi kommer att fortsätta att ha kontakt med. Det har varit väldigt kul.

Vi är mycket tacksamm för all hjälp vi har fått av de vi träffat därnere. Greger ska ha ett hedersomnämnande här, han har hjälpt oss väldigt mycket. Koo, Ban Aik, Brian, indiern, Jason, Hun Lin, Alvin, Mrs Lim, plus alla Annas vänner har hjälpt oss på många sätt också.

Om vi åker på en liknande resa igen så kommer vi att blogga då också så då är ni välkomna tillbaka. Det har hittills varit mer än 5000 träffar på bloggen vilket är jättekul.


Tack för oss!

Första inlägget från Sverige

Nu har vi landat i Sverige och är i Uppsala hos farmor och farfar. Jonte har kommit till oss idag när vi var till Sthlm och Kågebos. Det är k-k-kallt här...brr! Vi har inte riktigt så bra kläder heller, men usch vad vi fryser. Julia sa att hon ville tillbaka till Malaysia.

Imorgon kommer morfar och Ulla-Gun också.

Jag har fått palt och varmkorv av mamma och så har jag käkat ostbågar och marabou helnöt. Mums!

På tisdag åker jag och barnen hem, Anna och Jonte åker redan imorgon med morfar.

To our Malaysia-friends we can say that we are freezing more than we ever thought we would. We miss 30 degrees C and the pool...

Sista inlägget från Malaysia

Så är det nu dags att lämna Malaysia. Vi går och lägger oss om en timme eller så och så går vi upp vid 03:30...Zzzz....

Idag har vi fixat allt det sista, lämnat av bilen, badat i poole en sista gång, lämnat nycklar till lägenheten, filmat en del, sagt hejdå till några till och packat.

Det känns inte så kul just nu att åka hem, Anna har nog störst problem, hade inte Jonte varit hemma hade jag inte fått hem henne. Vi har trivts oerhört bra här det är då säkert. Vi ångrar inte det här året en enda sekund nån av oss. Vi har lovat ganska många här att komma tillbaka så vi måste väl göra det nån gång. Vi har ju dessutom en massa inbjudningar till USA. Det kommer att kosta att uppfylla allt det där.

En utförligare sammanfattning av året kommer när vi har kommit hem till Sverige, med lite mer bilder.

Två dagar kvar

Igår var vi till Jason och Shannon och som väntat blev det gråtkalas. Vi pratade om att de skulle komma till Sverige vid deras nästa längre ledighet. Hoppas det blir av.

Idag har vi beslutat att skicka hem två kartonger till med posten. Det bir lite för nervöst att ha 30 kg övervikt när vi checkar in. Dessutom så var handbagaget alldeles för tungt också, så det känns bra att skicka hem lite saker. Det är inte så dyrt om man tar båtpost.

Dave och Anna var förbi nyss och hämtade lite möbler och andra saker så då är vi kvitt det också.

Jag ska försöka göra klart ett svenskaprov idag sen tar jag ett uppehåll i studierna till på måndag.

Vi ska försöka att filma lite till innan vi åker. Vi har nog inte filmat Gurney Plaza och andra ställen där vi hängt en hel del. Condot ska vi nog försöka filma också så vi kan drömma oss tillbaka i höst...

Tre dagar kvar...

Nu är det riktigt nära. Vi har packat det mesta nu och det blir en hel del övervikt. Vi får hoppas att de är på bra humör vid incheckningen för vi vet ju av erfarenhet att det kostar en massa att betala för övervikt.

Igår hade vi mys vid poolen. Vi badade sen åkte jag och flickorna till Pizza Hut och hämtade en stor pizza och så gick vi till poolen och åt och sen badade vi och solade lite mer. Trevligt.

Just nu är det en knallröd himmel vid solnedgången, väldigt vackert.

Annars är det hejdå som gäller till alla kompisar. Fullbokat med middagar tills vi ska åka. Idag var vi sista gången till kyrkan och sa hejdå till flera där. Koo var minsann lite tårögd... Brian trodde att han skulle komma till Norge eller Sverige nästa år inom jobbet så han kanske vi träffar då. Jason och jag hade en avskedsmatch igårkväll som han vann klart, tyvärr. Idag har Dave och Anna och deras varit här på middag och de kommer en sväng till innan vi åker också. Imorgon ska vi till Jason och Shannon för avsked. Kvinnorna kommer nog att ha gråtkalas. På tisdag ska vi träffa pastorn och några till på en middag. Onsdag ska vi träffa ägarna till lägenheten.

I fredags var jag iväg och skulle göra upp med TV- och internetabonnemanget. Jag hade räknat med att få betala sammanlagt 800:- eftersom avtalet var på ett år, men av någon konstig anledning så kom jag därifrån med 300:- på fickan istället...? Det var någon insats som jag betalat, och vi behövde knappt betala något för den återstående tiden. Vet inte varför men det var ju bra.

Torsdag morgon klockan 04:30 lämnar vi condot och åker mot flygplatsen. 15:05 (svensk tid) landar vi i Sverige. Overkligt. Om ni tittar lite till höger så ser ni att det är ganska stor skillnad i temperatur. Just nu 26 graders skillnad. Yikes!

Det blir ett par inlägg till efter vi har kommit hem förmodligen men sen är det slut med bloggandet. Vårat svenssonliv i Sverige är knappast intressant nog att läsa om.

Snart hemfärd och Kenneths födelsedag

Nu är det inte många dar till hemfärd. Vi längtar efter Jonte, skulle nog kunna åka hem och hämta honom och åka tillbaka hit. Känns hemskt att lämna den här underbara värmen, att alltid kunna ha kjol eller shorts, att aldrig frysa(förutom på alla shoppingmalls). Ja, ja bara att inse att det är slut och att tiden gått fort.

Kenneth fyllde år förra helgen, han blev firad med varm choklad och macka på sängen, lunch, sen åkte vi till Baskin Robbins och åt glass och sa hejdå i våra hjärtan, eftersom det var sista gången vi åt där. På kvällen var vi ute med våra grannar, Susan och Kamel. Vi var till ett superlyxigt hotel och åt buffé. Surf turf mat och värsta dessrtbuffén, det var något för Anna det. Våra grannar går bara på fina hotel och äter, vilket inte vi gör så det var trevligt med omväxling.

I vårat condo är det en indier som har en liten närbutik. Han har även börjat sälja lunchmat. Man beställer dagen innan, sen kommer hans fru kl.13.00 med färdiga lunchpaket för 24 svenska kronor, indisk mat i olika varianter. Väldigt gott och 2 paket räcker för oss.
De sista dagarna här blir det bara indiskt, så att vi riktigt tröttnar på det. Jag hoppas vi tröttnar det för vi kommer längta såå mycket efter den maten annars. Jossan och Julia har inte tröttnat på kyckling och ris, det är fortfarande en favoriträtt.

Första april (Anna)

Först har vi en ytterdörr, hall med alla våra skor sedan en grind som vi alltid låser. Jag är alltid lika glad när jag ser att ingen sträckt sig in och tagit mina vita skor som jag älskar. Men i morse blir jag väckt av barnen som säger att nån har tagit alla skor, Kenneth står i dörren med grinden upplåst och ser allvarlig ut. Nej tänker jag, varför ställde jag inte in mina vita skor i skåpet, nu måste vi köpa massa nya skor, varför. Jag öppnar skoskåpet och där är alla skorna, jättekul, april april. Det var länge sen jag blev så lurad, har känt mig bestört hela dan. Nu ska jag ringa Jonte och säga att vi klantat oss med biljetterna och inte kommer förrän i slutet av Juni, hihi.

Flickorna och jag var vid stranden idag hade det jätte trevligt tills en fågel kom och bajsade i huvet på mig, trevligt nej, bläh.

Igår skulle jag till tandläkaren och Jossan till doktorn, vi skulle tanka först för personen(inget namn)som körde bilen dan innan tänkte inte på att bensinen nästan var slut. Ja, bilen stannade ungefär där den brukar stanna, den har stannat 3 gånger på en sträcka av ca 300 meter sedan vi flyttade hit. En gammal farbror stannade oss och körde oss till macken. De har inga reservdunkar i det här landet, man får ta en vanlig flaska och fylla den med bensin. Sen fick vi gå hela vägen tillbaka, suck.

18 dagar

På torsdag är det två veckor kvar till avfärd. I fredags fick vi en lägenhet i Örebro! I ett perfekt område med en riktigt fin lägenhet. (tror vi, vi har ju inte sett den själva) Det kändes lite svårt där ett tag att få tag på en bra lägenhet men med tjat och målmedvetenhet så brukar det lösa sig.

När vi kollade på lägenheter och pratade med barnen om det så sa Jossan att lägenheten måste ju självklart ha en pool om vi ska bo där...

Anna har passat på att vara till tandläkare idag och Jossan har varit till en örondoktor. Billigt blev det.

På söndag ska vi träffa de som äger lägenheten som vi bor för att göra upp om pengarna, det ska nog lösa sig.

Hemfärd om tre veckor

Idag hämtar vi ut de nya flygbiljetterna. Vi har ändrat till den 17 april till slut och det känns ganska bra. Vi har mentalt redan börjat avsluta vår Malaysiavistelse iom att vi har börjat fixa med lägenhet, förbereda med jobben, osv. Nu känns det mer som en väntan att få komma hem.

För någon dag sedan så hotade jag barnen, som inte var lydiga, med att om de inte skärper sig så stannar vi i Malaysia ett år till. Reaktionen blev "Wohooo!" vilket var lite oväntat med tanke på hur Jossan har varit förut. Men det känns bra för deras skull att åka hem, de är ganska less på att bara leka med varandra. Vi har dessutom varit sjuka lite från och till under ett par veckor så då blir det ju ännu tråkigare.

Som sagt så har det inte hänt mycket senaste tiden, jag har i princip bara pluggat och vilat. Anna har försökt hitta på saker med barnen trots att hon inte har mått så bra, tufft för henne.

Vi väntar på besked om en jättefin lägenhet i Örebro så vi går omkring och är nervösa hela dagarna. Jobbigt. Det var visning igår så svärfar och Ulla-Gun var våra representanter och de tyckte att den var otroligt fin. Hoppas, hoppas...

Annars så är det planering för att lämna allt, säga upp TV, internet, lägenhet, avyttra bilen, ge bort saker som vi inte vill ha med hem, osv. Så nu går det fort.

Bilen trasig igen (Anna skriver)

Bilen har varit lite knasig på morgonen när man ska köra iväg, men bara den kommit igång har det blivit bättre. Så var dock inte fallet i förrgår när vi skulle till min kompis Shannon. Bilen var värre än vanligt och stannade hela tiden, men jag var optimist att det ska gå, det blir bättre. Bara jag kommer till verkstan blir det bra. Jag kom nästan fram. Vid det sista rödljuset 300 meter innan verkstan stannade bilen, längst bort i det högra körfältet. Jag var tvungen att själv flytta på bilen 3 filer för att komma till väggrenen , då blev det uppförbacke och då orkade jag inte mer. Då kom det en snäll man och hjälpte mig att putta, han sjutsade även mig och barnen till verkstan. 300 meter är långt i 30 graders värme med 2 barn.
Under tiden då de åkte iväg och kollade bilen så var det en tjej som åkte iväg och köpte leksaker till barnen. Sen kom de och sa att det skulle dröja en timme till, vill du bli skjutsad till Gurney Plaza? Kan jag väl sa jag. Sen hämtade de oss när vi ätit lunch. De konstaterade att våra däck är blanka och att vår aircondition läcker, därför måste vi fylla på hela tiden. Ja, det är inte riktigt samma service i Sverige.

Bra att bilen funkar för vi har jour. Ja, vi ska ta hand om Shannon och Jasons barn när de ska in till BB. Det blir spännande. Men den 21 mars kommer hennes föräldrar och då tar dom över.

Happy birthday!

 

Idag är det den 29 februari vilket betyder att Ulla äntligen får fylla år igen! Idag blir det Baskin&Robbins och någon fin restaurang plus lite snacks vid poolen ikväll.

Penang Hill

 

Ulla fikar uppe på Penang Hill.

Pannkaka

 

Jo det var smarrigt.

Den är borta!

 

Och tur nog hittade tandfen till Malaysia.

KROCK!

Så har det då hänt, jag har krockat med en motorcyklist.

Vi hade barnvakt och var med Ulla i Georgetown och skulle leta reda på en sevärdhet, när vi kör på Love lane väldigt sakta. Plötsligt dyker det upp en motorcykel från vänster och kör bara rakt fram. Jag tvärbromsar och står nästan helt stilla när han dunsar in i bilen längst fram till vänster. Han hade inte stannat för stoppskylten.

Det gick inte så fort för honom heller men jag trodde först att han hade klämt benet mellan MC:n och bilen men han satt kvar utan att grimasera. Jag gick ut till honom och det kom folk som skulle hjälpa till. Hojen hade fastnat i bilen så det tog ett tag att få loss den. Snubben som körde på mig kom fram till mig och tog mig i hand och bad om ursäkt flera gånger och sa att det var hans fel och att han skulle betala. Grejen var att han såg inte riktigt kry ut, han hade nog lite kemikalier i blodet gissar jag. Anna tog registreringsnumret på MC:n under tiden.

Folket omkring sa att jag måste flytta bilen eftersom det blev lång kö, så jag pekade att jag skulle ställa bilen åt sidan. När jag kom tillbaka så var snubben borta. Jag pratade med några vittnen som alla var överens om att det var snubbens fel och de ritade upp gatorna och hur det hade gått till.

Sen släppte jag av Anna och Ulla, ringde till Koo, hämtade honom och åkte till polisen för att rapportera. Vad jag förstår så om man inte lämnar in en rapport inom 24 timmar men den andre gör det så blir man automatiskt skyldig till olyckan. Så det är förstås viktigt att göra det.

Polisen lyssnade på mig, tog emot min rapport och fotade bilen. Sen sa han att jag kunde åka hem.
- Jaha, och vad händer nu? sa jag.
- Ehh, det finns många motorcyklar i Penang, vi kan inte hitta honom.
- Men är inte regnumret kopplat till ett namn?
- ...joo...det är det ju.
- Ringer ni mig när ni har hittat honom?
- mmm...det kan jag göra.

Så med den fasta förvissningen om att detta ska vara löst och ordnat med polisen och försäkringbolaget inom kort så åkte jag därifrån. (OBS! ironi)

Nä, det är nog lika bra att inte ha någon mer kontakt med den snubben om han är en knarkare. Det är nog inte så dyrt att fixa här heller. Och som sagt, huvudsaken är ju att vi har gjort anmälan. Så nu vet vi hur det funkar.

Meditation på Koh Lipe

När jag var 15 år så brukade jag hälsa på hos syrran i stan (Luleå) och hon hade resekataloger som jag brukade titta i och drömma mig bort. Under den här tiden så lyssnade jag en del på Mike Deasy "The road home" vilket är ett kassettband med tre låtar med lugn akustisk gitarrmusik, väldigt meditativ. Så när jag drömde mig bort till de vita stränderna och det turkosa vattnet så lyssnade jag på de låtarna och fick en väldigt härlig känsla.

Nu inför resan till Koh Lipe så hade jag fört över låtarna till MP3 och så tog jag med dessa dit. Andra dagen var det dags. Jag tog en solstol och drog ut den så att jag var lite ifred med utsikt över stranden och havet utan några människor som skymde. Sen satte jag på MP3:n och lutade mig tillbaka.

Att jag inte hamnade i något slags nirvana vid det tillfället måste ses som ett bevis på att buddhisterna bara har hittat på det där. Oj, så härligt det var! Det enda som skakade min upplevelse var när en gammal tysk tant med en liten orange bikini bestämde sig för att knalla rakt in i min tavla. Men så fort hon hade försvunnit så var känslan tillbaka. Just då, när mina barn lekte snällt en bit bort och jag låg i solen med den vyn och med musiken i mina öron så var allt...perfekt.

Rapport från Koh Lipe

Den här resan till Koh Lipe var en skön revansch på förra resan. Jag klarade mig utan sjukhusbesök den här gången!
Julia var lite sjuk när vi åkte men det gick ganska snart över.

Nu fick vi ordentligt med tid på ön, förra gången blev ju bara drygt en dag, nu var vi där i 4 dagar. En så otroligt fin ö! Mjölstränder och kristallklart vatten med en massa fiskar. Och vilka restauranger... Jag har aldrig ätit så mycket gott som under dessa dagar. Med risk för att råka i problem så måste jag säga att trots att Penang ska vara ett matMecka så har vi inte hittat något som är så bra som de på Lipe.

Första dagen så hittade barnen en kompis som visade sig vara Per Sinding Larsens dotter. Trevlig kille.
Vi tog det lugnt och var mest vid stranden, badade en massa och snorklade en hel del. Vi saknar alla ord för hur otroligt trevligt det var med allt.

Vi träffade Roolie som hjälpte oss förra gången. Hon hade kommit tillbaka dit igen. Hon tipsade oss om lite olika restauranger, bl a en seafood restaurang där vi åt bläckfisk, red snapper och musslor, riktigt gott faktiskt.

Vi har börjat prata om att åka tillbaka dit en gång till innan vi åker hem, men jag tror inte att vi kommer att hinna med det.

Annas panik över att det börjar ta sig till sitt slut

Nu är det bara 2 månader kvar, lite drygt, tills vi kommer hem. Jag som skulle få så mycket gjort. Jag kommer bara inte på vad. Har väl lite dåligt samvete över att jag bara tagit hand om barnen, lagat mat, städat, handlat, strukit tvätt. Kanske inte behöver ha så dåligt samvete ändå. Men det ligger ju lite i en att man måste göra massa nyttigt. Fast ta hand om ens egna barn är väl det bästa och nyttigaste man kan få göra. Alla dagar är inte så roliga, men tänkt vad härligt vi har det. Vi går upp runt 8, vi turas om att sova till 9(ja inte barnen). Sen äter vi frukost i lugn och ro. Sen badar vi, leker, spelar spel eller träffar någon kompis. Äter lunch med Kenneth vid 12.30. Badar igen, shoppar eller åker ut någonstans. Middag kan man äta ute för det är så billigt. Ja, vi har det oförskämt bra.
Snart är allt som vanligt igen. Upp, stressa jobba och vara helt slut, ta hand om lika trötta barn, laga mat och sova igen, bäst att tänka på det så att man förstår att njuta av stunden som är här och nu.
Det bästa med att komma hem är att där är Jonte, vi längtar så efter honom.

Ulla HAR kommit

 

Ulla har kommit och vi har hunnit vara på Koh Lipe i Thailand.

Kalas Kanot och Kondition

I fredags var barnen bjudna på poolkalas hos en kompis. Alla föräldrar följer oftast med på kalasen så det är alltid några nya som man lär känna. Det är oftast amerikanare. Jag träffade ett par som har bott på Marshall Islands i stilla havet vilket förstås var intressant. Vid den ön testar US sina radar för att upptäcka missiler som avfyras mot dem, för att sen kunna skjuta ner dem. Tydligen så har de dragit ner enormt på anslagen till sånt eftersom hotbilden har ändrats ganska ordentligt. Det nya hotet upptäcks oftast inte med radar, tyvärr.
Sen träffade jag ett par som har varit i Sverige och älskade det.

Igår var jag och Jason iväg på en kanottur. Vi hade tänkt hyra en segelbåt men det blåste för lite. (Det blåser förvånandsvärt lite på den här ön) Vi hyrde en tvåmans kanot istället och paddlade iväg. Jag är ju så stel i benen så jag fick kramp efter två minuter, men det var kul ändå. Och som om det inte var tillräckligt så åkte vi och spelade tre set tennis senare på kvällen. Idag får jag betala priset, jag kan knappt gå.

Norwegian V.I.P

Igår var jag och barnen nere vid poolen när jag hörde en pappa och några barn prata norska. Jag sa det till Jossan så hon simmade genast dit och började prata med yngsta flickan som var lika gammal som Jossan, visade det sig. Julia höll sig först lite på avstånd som vanligt, men kom sen och lekte hon också. De hade jätteroligt och kommer nog att leka en hel del tills de åker hem till Peking, där de bor, om några veckor.

När jag stod och pratade med mannen så kom det fram en till norrman och presenterade sig, och sen ytterliggare två. Märkligt. Det visade sig att den ene var Norges ambassadör i Mexico, han hade varit ambassadör i Singapore förut så därför ägde han en lägenhet i vårat condo. De andra jobbade på norska Hydro. Där stod de och pratade om business och utveckling i olika länder. Jag stod och försökte se ut som att jag fattade vad de pratade om och kom med något självklart inlägg här och där...hehe. Efteråt så utbytte de visitkort men ingen frågade efter mitt..?

Hursomhelst så var det kul med en liten skandinavisk samling så här i Sydostasien.

Hjälparbete

Igår i kyrkan så var det två kvinnor som berättade om deras arbete bland hemlösa här i Penang. Fantastiskt. De hade funderat över om de inte skulle kunna göra någonting för andra människor, så de hade börjat leta upp hemlösa och ge dem mat. Nu har de ett omfattande arbete bland både hemlösa och andra fattiga människor.

Den ena började med att berätta lite olika saker som de varit med om, hon berättade en massa saker men jag berättar bara ett par av dem. En gång så hade hon bjudit ut en hemlös man på restaurang och han hade ätit som om han inte hade ätit på flera dagar (och det var förstås så det var också). Sen kände hon att hon skulle ge honom 50 ringgit. Senare hade den mannen berättat att han precis skulle åka upp i ett höghus för att hoppa men när han fick de där pengarna så ändrade han sig och nu har han börjat få ordning på sitt liv.

En annan man visade de bilder på hur han såg ut när de träffade honom och hur han såg ut ett år senare, det gick knappt att se att det var samme person. Innan var han en svårt deprimerad uteliggare som de var tvungna att stoppa från att ta livet av sig, och nu hade hade börjat med en liten egen affärsrörelse där han reparerade klockor och såg jätteglad ut.

Hon hade bett för en äldre man att han skulle få se himlen, men han hade ju förstås ingen aning om vad det var. Sen nästa gång när de träffades så var han alldeles upprymd och sa att han hade fått komma till en "trädgård" som han kallade det, som var helt underbar, han sa att han inte kunde beskriva hur vackert det var. Där var den där Jesus som hon hade berättat om, men han hade sagt till den äldre mannen att han inte fick stanna där utan att han var tvungen att åka tillbaka.
Nu sa den äldre mannen till kvinnan att hon var tvungen att be så att han fick åka till trädgården igen men att Jesus den här gången inte skulle tvinga honom att åka därifrån igen. Kvinnan visste inte hur hon skulle be, hon kunde ju inte be att han skulle dö. Jag vet inte hur hon bad, men några veckor senare fick han stanna i trädgården...

En kväll hade hon varit så trött så hon inte orkade jobba längre utan sa till de andra att hon var tvungen att åka hem och vila. När hon kommer hem känner hon att hon måste åka tillbaka. Trots att hon är helt slut så åker hon till område som har många fattiga människor. När hon kommer fram så hör hon avlägset några kvinnor som ropar hennes namn. Hon går dit och ger dem mat och annat som de behöver. Hon frågade om de såg henne komma, men de sa att de inte gjorde det men att de var övertygade om att hon skulle komma bara de ropade på henne.

Vilka hjältar.

Råttan är här

Nu är det det kinesiska nyåret vilket firas ordentligt här. Det är som sagt väldigt mycket kineser på den här ön så det är full rulle. Vi är bjudna hem till en kinesisk familj imorgon på mat vilket ska bli riktigt intressant. De bjuder alltid på en massa mat tydligen. Det är alltså råttans år nu.

Idag var vi till Carnivall som är en stor vattenpark på fastlandet. Vi var dit med Jason och Shannon och deras barn. Riktigt kul, till och med Anna åkte vattenrutschkanorna vilket hon aldrig gjort förut, och hon åkte de snabbaste också! Det kommer nog lite bilder från den resan senare.

Hemfärden och Kinesiska nyåret

Vi har bestämt oss för när vi ska åka hem nu. Jag har några prov som jag måste göra på plats i Örebro i början på maj, så vi måste åka hem redan den 24 april *snyft*. Vi är några dagar i Uppsala innan vi åker till Örebro. M.a.o. så är det 2 månader och 3 veckor till hemfärd. Det har gått snabbt. Jag har pratat med agenten om lägenheten och det ska nog ordna sig ganska bra trots att vi bryter kontraktet i förtid.

Nästa vecka kommer Ulla hit, sen åker vi dagen efter till Koh Lipe, med ett stopp i Langkawi först. Kuligt värre!

I fredags kväll var jag med Jason till hans Sports Club där de har 17 tennisbanor och en massa annat. Vi spelade tennis och hade ett liveband en liten bit bort. Mycket trevlig kväll, jag spelade dessutom bra tennis.

På torsdag ska vi förmodligen åka till en Waterpark på fastlandet med Chessers. Det är kinesiska nyåret nu så vi får väl kolla först hur det är med det innan vi åker. Det är verkligen stort pådrag under kinesiska nyåret, väldigt mycket fester.

Tanden

Jossan är omåttligt stolt över sin lösa tand. Hon vickar på den hela tiden så den lär väl lossna snabbt. Hon sa igår att "det här är den bästa dan nånsin!" när hon märkte att den var lös. Julia är lite avundsjuk och mycket orolig för att Jossan ska äta nåt så att den lossnar.
Jossan går fram till främmande människor, pekar på tanden och säger "loose tooth".

Bilden på hennes tand nedan syns inte just nu hos mig av någon anledning, den syntes förut.

Bilen igen

Igår när vi parkerade vid kyrkan så dog bilen. Jag fick hjälp av Brian att få igång den men när vi körde till en verkstad så stannade den halvvägs. Brian kom och skjutsade mig istället. I Malaysia så kan man få en kille som åker iväg till bilen som stannat, stoppar in ett nytt batteri, gör lite tester och mäter, konstaterar att generatorn är paj, guidar mig till verkstan, de kör iväg till något ställe för att få tag på en ny generator, byter ut den på 1½ timme och kör den sen till mig. Allt detta arbete inkl. ny generator och batteri kostade 600:-, och ja, det var ju på en söndag. Nästan som i Sverige? Hur som helst så blir det nog inte någon fler Malaysisk bil efter det här.

Jag och Anna funderade på om man inte skulle kolla med Vägverket om vi kunde få en ny bokstav i våra körkort för att vi har kört ett år i Malaysia. Någon bokstav borde det väl vara värt?

Lös tand

Tro det eller ej, men Jossan har fått en lös tand. Hon visar den för alla hon går förbi.

Finaste KFC

Ganska fint kentucky fried chicken.

Malaysisk TV

Vi har satellit-TV i vårat condo från Astro. De har en massa bra kanaler till ett mycket bra pris. Framförallt så har vi flera bra sportkanaler, som jag har nämnt tidigare. Mycket är från USA - NBA, NHL, World Series, m.m. Men det skummaste händer nu. På TV just nu, i Malaysia, så sänder de en innebandymatch mellan AIK och Warberg!!! Det är ju inte ens intressant om man bor i Sverige, knappt ens om man bor i Solna eller Varberg. Skumt.

Glasögon och bilvägar

Igår hade jag och Anna barnvakt ett par timmar så vi åkte in till stan. Jag kollade på glasögon, mina är ganska repiga och jag har inte trivts så bra med dem. I Sverige så tittade jag på ett par med tunn båge och extra tunna glas med UV-skydd, repskydd och sånt. De kostade 5000:- med allt det. Jag tänkte att det skulle kunna gå att hitta billigare här. Jag tittade på en massa olika bågar och hittade två par snygga som liknade de som jag hittade i Sverige. Jag frågade vad de skulle kosta. Han sa att de kostade 188 ringgit dvs 376:-. Ok, det var billigt sa jag, och vad kostar glasen? Ehh, jag förstår inte sa han. Efter ett tag kom jag fram till att 188 ringgit är alltså för både bågen OCH glasen!!! Och det var de dyrare bågarna, de som jag tittade på först och där jag hittade några fina kostade båge och glasögon 138 ringgit... Sjukt billigt. Synundersökning (med allmänt hälsotest!?) ingick förstås i priset. Jag köpte två glasögon och la till extra för att få riktigt bra glas i båda.

Anna ska köpa ett par också, och jag lär nog köpa ett par till innan vi åker hem.

En lite kul grej som vi lärde oss efter några månader här måste jag berätta. De flesta gator här börjar med "Jalan..." vilket betyder "gata" "Penang street" heter alltså "Jalan Pinang" på bahasa. När vi har kört på olika ställen så har vi sett en skylt som har pekat mot "Jalan Sehala" och då har vi förstått ungefär var vi har varit för den har vi vetat var den är. Men vi har tyckt att pilarna har pekat lite konstigt, det har känts som att de pekar åt lite olika håll. Men det har hjälpt oss att hitta lite bättre i alla fall. Tyckte vi.

Vi började misstänka att det där inte riktigt stämde efter ett tag. Innan jul var jag iväg till en turistattraktion och på en skylt såg jag "Sehala - One Way"...

Svenska språket

Igår fick vi höra mycket svenska (bortsett från det vi pratar med varann...)
Först träffade Anna och barnen en familj från Västerås som bor på vårt condo en vecka. Sen när vi var till vår nya favoritrestaurang S.A.B så visade det sig att servitören hade lärt sig lite svenska av någon tidigare kund så han kunde fråga lite saker på svenska. Kul.

Restaurangen serverar indisk mat och det är sååå..ååå..å.. gott. De har en Chicken Kurma som smakar himmelskt. De är dessutom väldigt trevliga och har en lekplats för barnen. Perfekt.

Idag sitter jag och avslutar Historia A och sen ska jag iväg med bilen till verkstan, jo AC:n har pajat igen. Jag hörde av en kompis att det är typiskt Proton, ACn håller i två år sen börjar den läcka. Tydligen så ska det inte vara så dyrt iaf.

För övrigt så har jag kommit igång ordentligt med tennisen nu. Det ser ut att kunna bli två gånger i veckan eftersom jag spelar med både Jason och Koo. Det är riktigt kul, och riktigt varmt men det funkar bara man dricker mycket. Koo har tävlat tills han var 18 så han är riktigt bra. Bra träning för Kenneth.

I söndags efter mötet så blev vi stoppade när vi skulle köra därifrån av en kanadensisk man som presenterade sig som Tim. Han undrade om vi ville hänga med till ett pastaställe och käka lunch med dem. Tydligen så hade Anna pratat med hans fru någon gång.
De var väldigt trevliga och maten var riktigt bra. Han berättade att de kommer från Saskatchewan i mellersta Kanada. Han hade pratat med sin bror som sa att det var -44C där nu. Tim längtade inte hem.

Nu är det mindre än en månad tills Ulla kommer hit. Ajaj vad tiden går fort. Idag har vi varit i Malaysia i prick fem månader. Fyra kvar. Vi har bestämt oss för att ta med Ulla på vår nästa visumresa som även den går till Koh Lipe. Vi måste ta revansch för förra resan. Vi åker dit på alla hjärtans dag, förra gången vi var dit var på vår bröllopsdag så det passar väl bra.

För er som knappt kan sova för att ni tänker på hur det gick för mina naglar kan jag berätta att ena nageln återhämtade sig till slut och började växa igen, även om den inte såg så trevlig ut. Den andra nageln tappade jag men en ny har växt ut så inom ett par veckor så är de som nya igen.

Bilder

När Anna fyllde år så åkte vi till Baskin & Robbins och åt deras väääldigt goda glass.


Sen på kvällen åkte vi till Bali Hai där jag beställde en liten portion fisk - trodde jag, men det visade sig att jag hade beställt en hel firre!


Jag kämpade på så gott det gick, men sen kom ett regnoväder så vi fick avbryta måltiden, och jag hade nog inte orkat så mycket mer heller.



Om vi tog betalt för varje gång någon ville ta en bild av barnen så skulle vi vara rika nu.


Barnen läser innan sovdags.

Anna på promenad i Forest Museum.

Summering av första halvan

Så är det då dags att summera första halvan av vårt Malaysiaäventyr. Tiden går fort och vi har snart varit här i fem månader vilket är lite drygt halva tiden.

Första veckorna hade jag, Kenneth, det svårast med omställningen. Främst med maten, magen la av totalt och jag hade väldigt svårt att äta under andra veckan. det beror förmodligen på att vi gick till samma ställe varje dag eftersom vi inte hade någon bil då. Vi bodde ju dessutom på hotell första veckorna vilket INTE var kul. Hotellet var lite sådär, det var musik på nätterna och vi bodde alla fyra i ett rum. Anna sa då att hon var såå lycklig men efteråt så har det kommit fram att hon hade lite svårt hon också... Barnen tyckte allt var kul.

När vi fick flytta till vårt underbara condo så vände allt. Mer plats, finare, vi köpte bil, vi lärde känna nya vänner, jag kom igång och började plugga, jättebra pool, gym, vi åkte till massa olika restauranger med bilen, vi hittade bra affärer att handla mat i, osv. Sen dess har vi älskat att bo här.

Resan till Thailand är ju ett litet speciellt kapitel, men nu såhär i efterhand så är det mer ett roligt minne med allt som hände runtomkring. Smärtan jag gick igenom var inte det minsta rolig däremot.

Josefine har haft lite problem här. Hon saknar Örebro ganska mycket men det märks bara när hon är trött/ledsen. Mest av allt saknar hon Jonte förstås och det var riktigt kul för oss all när han dök upp här innan jul. Vi hade så trevligt under hans vistelse här. Jag och Jonte spelade tennis och lekte i största allmänhet, barnen och han badade, Anna och han pratade och åkte ut en del tillsammans.

Nu är det en månad till min syster Ulla kommer hit och är här i mer än tre veckor vilket vi alla ser framemot. Svårt att avgöra vem som längtar mest. Det som känns lite vemodigt är att när hon åker hem så är det väldigt lite tid kvar här. Vi har börjat räkna med att åka hem i början på maj för att jag ska hinna vara på Komvux och göra en del grupparbeten och innan det ska vi försöka hinna med en tid i Uppsala.

Angående plugget så har det gått bra och varit roligare än jag trodde och jag hade ändå höga förväntningar. Alla borde läsa samhällskunskapboken och historiaboken, det är många aha!-upplevelser där. Nästa vecka börjar B-kurserna och jag har fått betyg i alla A-kurser förutom historia som jag förmodligen får på fredag. Hittills så har jag MVG i alla ämnen (sv,en,samh) så det funkar att läsa på andra sidan jordklotet för de som funderar på det.

Slutligen så fyllde Anna år i måndags och har fått många gratulationer från alla hemifrån Sverige. Tack för dessa!

Nu ska jag posta lite bilder från senaste tiden.