Cirkeln är sluten

Så har vi kommit hem till Örebro. Nu har vi börjat installera oss hos svärfar och jag sitter och pluggar tillsammans med Jonte.

Igår var jag och Jonte till Victoria pizza där jag åt en Kebabpizza med Cola. Uj uj vad gött. Colan smakade otroligt gott när man är van med Malaysisk cola.

Jag blir väldigt chockerad när jag ser hur folk är klädda här. De cyklar omkring i linne och shorts! Jag har sett tjejer som ligger och solar i BH, och killar som spelar volleyboll i shorts utan t-shirt!? Jag vill ta på mig långkalsonger snarare. Det är alltså 14-15 grader och folk har knappt kläder på sig...

--------

Bloggen är nu på väg att avslutas. En summering av året i Malaysia är nog på sin plats. Vi är oerhört nöjda som ni som följt med oss genom bloggen förstår. Det har gått mer pengar än vad vi hade tänkt men det har varit värt varenda krona. Vi har inte ångrat oss en sekund. Det enda som vi ångrar är att vi inte tvingade Jonte med oss, men det har gått bra ändå.

För er som funderar på att göra något liknande så vill vi uppmuntra er att ta steget. Det här är något som vi kommer att minnas resten av livet, och vi har en massa härliga bilder och filmer som barnen kommer att älska att titta på senare. Vi hade definitivt ångrat oss om vi inte gjort det. Det är dessutom inte så stort steg som man kan tro att flytta till andra sidan jordklotet, i varje fall inte om man bor på ett ställe som är som Penang, dvs utvecklat och modernt och där alla pratar engelska.

Vi har fått en massa nya vänner som vi kommer att fortsätta att ha kontakt med. Det har varit väldigt kul.

Vi är mycket tacksamm för all hjälp vi har fått av de vi träffat därnere. Greger ska ha ett hedersomnämnande här, han har hjälpt oss väldigt mycket. Koo, Ban Aik, Brian, indiern, Jason, Hun Lin, Alvin, Mrs Lim, plus alla Annas vänner har hjälpt oss på många sätt också.

Om vi åker på en liknande resa igen så kommer vi att blogga då också så då är ni välkomna tillbaka. Det har hittills varit mer än 5000 träffar på bloggen vilket är jättekul.


Tack för oss!

Första inlägget från Sverige

Nu har vi landat i Sverige och är i Uppsala hos farmor och farfar. Jonte har kommit till oss idag när vi var till Sthlm och Kågebos. Det är k-k-kallt här...brr! Vi har inte riktigt så bra kläder heller, men usch vad vi fryser. Julia sa att hon ville tillbaka till Malaysia.

Imorgon kommer morfar och Ulla-Gun också.

Jag har fått palt och varmkorv av mamma och så har jag käkat ostbågar och marabou helnöt. Mums!

På tisdag åker jag och barnen hem, Anna och Jonte åker redan imorgon med morfar.

To our Malaysia-friends we can say that we are freezing more than we ever thought we would. We miss 30 degrees C and the pool...

Sista inlägget från Malaysia

Så är det nu dags att lämna Malaysia. Vi går och lägger oss om en timme eller så och så går vi upp vid 03:30...Zzzz....

Idag har vi fixat allt det sista, lämnat av bilen, badat i poole en sista gång, lämnat nycklar till lägenheten, filmat en del, sagt hejdå till några till och packat.

Det känns inte så kul just nu att åka hem, Anna har nog störst problem, hade inte Jonte varit hemma hade jag inte fått hem henne. Vi har trivts oerhört bra här det är då säkert. Vi ångrar inte det här året en enda sekund nån av oss. Vi har lovat ganska många här att komma tillbaka så vi måste väl göra det nån gång. Vi har ju dessutom en massa inbjudningar till USA. Det kommer att kosta att uppfylla allt det där.

En utförligare sammanfattning av året kommer när vi har kommit hem till Sverige, med lite mer bilder.

Två dagar kvar

Igår var vi till Jason och Shannon och som väntat blev det gråtkalas. Vi pratade om att de skulle komma till Sverige vid deras nästa längre ledighet. Hoppas det blir av.

Idag har vi beslutat att skicka hem två kartonger till med posten. Det bir lite för nervöst att ha 30 kg övervikt när vi checkar in. Dessutom så var handbagaget alldeles för tungt också, så det känns bra att skicka hem lite saker. Det är inte så dyrt om man tar båtpost.

Dave och Anna var förbi nyss och hämtade lite möbler och andra saker så då är vi kvitt det också.

Jag ska försöka göra klart ett svenskaprov idag sen tar jag ett uppehåll i studierna till på måndag.

Vi ska försöka att filma lite till innan vi åker. Vi har nog inte filmat Gurney Plaza och andra ställen där vi hängt en hel del. Condot ska vi nog försöka filma också så vi kan drömma oss tillbaka i höst...

Tre dagar kvar...

Nu är det riktigt nära. Vi har packat det mesta nu och det blir en hel del övervikt. Vi får hoppas att de är på bra humör vid incheckningen för vi vet ju av erfarenhet att det kostar en massa att betala för övervikt.

Igår hade vi mys vid poolen. Vi badade sen åkte jag och flickorna till Pizza Hut och hämtade en stor pizza och så gick vi till poolen och åt och sen badade vi och solade lite mer. Trevligt.

Just nu är det en knallröd himmel vid solnedgången, väldigt vackert.

Annars är det hejdå som gäller till alla kompisar. Fullbokat med middagar tills vi ska åka. Idag var vi sista gången till kyrkan och sa hejdå till flera där. Koo var minsann lite tårögd... Brian trodde att han skulle komma till Norge eller Sverige nästa år inom jobbet så han kanske vi träffar då. Jason och jag hade en avskedsmatch igårkväll som han vann klart, tyvärr. Idag har Dave och Anna och deras varit här på middag och de kommer en sväng till innan vi åker också. Imorgon ska vi till Jason och Shannon för avsked. Kvinnorna kommer nog att ha gråtkalas. På tisdag ska vi träffa pastorn och några till på en middag. Onsdag ska vi träffa ägarna till lägenheten.

I fredags var jag iväg och skulle göra upp med TV- och internetabonnemanget. Jag hade räknat med att få betala sammanlagt 800:- eftersom avtalet var på ett år, men av någon konstig anledning så kom jag därifrån med 300:- på fickan istället...? Det var någon insats som jag betalat, och vi behövde knappt betala något för den återstående tiden. Vet inte varför men det var ju bra.

Torsdag morgon klockan 04:30 lämnar vi condot och åker mot flygplatsen. 15:05 (svensk tid) landar vi i Sverige. Overkligt. Om ni tittar lite till höger så ser ni att det är ganska stor skillnad i temperatur. Just nu 26 graders skillnad. Yikes!

Det blir ett par inlägg till efter vi har kommit hem förmodligen men sen är det slut med bloggandet. Vårat svenssonliv i Sverige är knappast intressant nog att läsa om.

Snart hemfärd och Kenneths födelsedag

Nu är det inte många dar till hemfärd. Vi längtar efter Jonte, skulle nog kunna åka hem och hämta honom och åka tillbaka hit. Känns hemskt att lämna den här underbara värmen, att alltid kunna ha kjol eller shorts, att aldrig frysa(förutom på alla shoppingmalls). Ja, ja bara att inse att det är slut och att tiden gått fort.

Kenneth fyllde år förra helgen, han blev firad med varm choklad och macka på sängen, lunch, sen åkte vi till Baskin Robbins och åt glass och sa hejdå i våra hjärtan, eftersom det var sista gången vi åt där. På kvällen var vi ute med våra grannar, Susan och Kamel. Vi var till ett superlyxigt hotel och åt buffé. Surf turf mat och värsta dessrtbuffén, det var något för Anna det. Våra grannar går bara på fina hotel och äter, vilket inte vi gör så det var trevligt med omväxling.

I vårat condo är det en indier som har en liten närbutik. Han har även börjat sälja lunchmat. Man beställer dagen innan, sen kommer hans fru kl.13.00 med färdiga lunchpaket för 24 svenska kronor, indisk mat i olika varianter. Väldigt gott och 2 paket räcker för oss.
De sista dagarna här blir det bara indiskt, så att vi riktigt tröttnar på det. Jag hoppas vi tröttnar det för vi kommer längta såå mycket efter den maten annars. Jossan och Julia har inte tröttnat på kyckling och ris, det är fortfarande en favoriträtt.

Första april (Anna)

Först har vi en ytterdörr, hall med alla våra skor sedan en grind som vi alltid låser. Jag är alltid lika glad när jag ser att ingen sträckt sig in och tagit mina vita skor som jag älskar. Men i morse blir jag väckt av barnen som säger att nån har tagit alla skor, Kenneth står i dörren med grinden upplåst och ser allvarlig ut. Nej tänker jag, varför ställde jag inte in mina vita skor i skåpet, nu måste vi köpa massa nya skor, varför. Jag öppnar skoskåpet och där är alla skorna, jättekul, april april. Det var länge sen jag blev så lurad, har känt mig bestört hela dan. Nu ska jag ringa Jonte och säga att vi klantat oss med biljetterna och inte kommer förrän i slutet av Juni, hihi.

Flickorna och jag var vid stranden idag hade det jätte trevligt tills en fågel kom och bajsade i huvet på mig, trevligt nej, bläh.

Igår skulle jag till tandläkaren och Jossan till doktorn, vi skulle tanka först för personen(inget namn)som körde bilen dan innan tänkte inte på att bensinen nästan var slut. Ja, bilen stannade ungefär där den brukar stanna, den har stannat 3 gånger på en sträcka av ca 300 meter sedan vi flyttade hit. En gammal farbror stannade oss och körde oss till macken. De har inga reservdunkar i det här landet, man får ta en vanlig flaska och fylla den med bensin. Sen fick vi gå hela vägen tillbaka, suck.

18 dagar

På torsdag är det två veckor kvar till avfärd. I fredags fick vi en lägenhet i Örebro! I ett perfekt område med en riktigt fin lägenhet. (tror vi, vi har ju inte sett den själva) Det kändes lite svårt där ett tag att få tag på en bra lägenhet men med tjat och målmedvetenhet så brukar det lösa sig.

När vi kollade på lägenheter och pratade med barnen om det så sa Jossan att lägenheten måste ju självklart ha en pool om vi ska bo där...

Anna har passat på att vara till tandläkare idag och Jossan har varit till en örondoktor. Billigt blev det.

På söndag ska vi träffa de som äger lägenheten som vi bor för att göra upp om pengarna, det ska nog lösa sig.

Hemfärd om tre veckor

Idag hämtar vi ut de nya flygbiljetterna. Vi har ändrat till den 17 april till slut och det känns ganska bra. Vi har mentalt redan börjat avsluta vår Malaysiavistelse iom att vi har börjat fixa med lägenhet, förbereda med jobben, osv. Nu känns det mer som en väntan att få komma hem.

För någon dag sedan så hotade jag barnen, som inte var lydiga, med att om de inte skärper sig så stannar vi i Malaysia ett år till. Reaktionen blev "Wohooo!" vilket var lite oväntat med tanke på hur Jossan har varit förut. Men det känns bra för deras skull att åka hem, de är ganska less på att bara leka med varandra. Vi har dessutom varit sjuka lite från och till under ett par veckor så då blir det ju ännu tråkigare.

Som sagt så har det inte hänt mycket senaste tiden, jag har i princip bara pluggat och vilat. Anna har försökt hitta på saker med barnen trots att hon inte har mått så bra, tufft för henne.

Vi väntar på besked om en jättefin lägenhet i Örebro så vi går omkring och är nervösa hela dagarna. Jobbigt. Det var visning igår så svärfar och Ulla-Gun var våra representanter och de tyckte att den var otroligt fin. Hoppas, hoppas...

Annars så är det planering för att lämna allt, säga upp TV, internet, lägenhet, avyttra bilen, ge bort saker som vi inte vill ha med hem, osv. Så nu går det fort.

Bilen trasig igen (Anna skriver)

Bilen har varit lite knasig på morgonen när man ska köra iväg, men bara den kommit igång har det blivit bättre. Så var dock inte fallet i förrgår när vi skulle till min kompis Shannon. Bilen var värre än vanligt och stannade hela tiden, men jag var optimist att det ska gå, det blir bättre. Bara jag kommer till verkstan blir det bra. Jag kom nästan fram. Vid det sista rödljuset 300 meter innan verkstan stannade bilen, längst bort i det högra körfältet. Jag var tvungen att själv flytta på bilen 3 filer för att komma till väggrenen , då blev det uppförbacke och då orkade jag inte mer. Då kom det en snäll man och hjälpte mig att putta, han sjutsade även mig och barnen till verkstan. 300 meter är långt i 30 graders värme med 2 barn.
Under tiden då de åkte iväg och kollade bilen så var det en tjej som åkte iväg och köpte leksaker till barnen. Sen kom de och sa att det skulle dröja en timme till, vill du bli skjutsad till Gurney Plaza? Kan jag väl sa jag. Sen hämtade de oss när vi ätit lunch. De konstaterade att våra däck är blanka och att vår aircondition läcker, därför måste vi fylla på hela tiden. Ja, det är inte riktigt samma service i Sverige.

Bra att bilen funkar för vi har jour. Ja, vi ska ta hand om Shannon och Jasons barn när de ska in till BB. Det blir spännande. Men den 21 mars kommer hennes föräldrar och då tar dom över.

Happy birthday!

 

Idag är det den 29 februari vilket betyder att Ulla äntligen får fylla år igen! Idag blir det Baskin&Robbins och någon fin restaurang plus lite snacks vid poolen ikväll.

Penang Hill

 

Ulla fikar uppe på Penang Hill.

Pannkaka

 

Jo det var smarrigt.

Den är borta!

 

Och tur nog hittade tandfen till Malaysia.

KROCK!

Så har det då hänt, jag har krockat med en motorcyklist.

Vi hade barnvakt och var med Ulla i Georgetown och skulle leta reda på en sevärdhet, när vi kör på Love lane väldigt sakta. Plötsligt dyker det upp en motorcykel från vänster och kör bara rakt fram. Jag tvärbromsar och står nästan helt stilla när han dunsar in i bilen längst fram till vänster. Han hade inte stannat för stoppskylten.

Det gick inte så fort för honom heller men jag trodde först att han hade klämt benet mellan MC:n och bilen men han satt kvar utan att grimasera. Jag gick ut till honom och det kom folk som skulle hjälpa till. Hojen hade fastnat i bilen så det tog ett tag att få loss den. Snubben som körde på mig kom fram till mig och tog mig i hand och bad om ursäkt flera gånger och sa att det var hans fel och att han skulle betala. Grejen var att han såg inte riktigt kry ut, han hade nog lite kemikalier i blodet gissar jag. Anna tog registreringsnumret på MC:n under tiden.

Folket omkring sa att jag måste flytta bilen eftersom det blev lång kö, så jag pekade att jag skulle ställa bilen åt sidan. När jag kom tillbaka så var snubben borta. Jag pratade med några vittnen som alla var överens om att det var snubbens fel och de ritade upp gatorna och hur det hade gått till.

Sen släppte jag av Anna och Ulla, ringde till Koo, hämtade honom och åkte till polisen för att rapportera. Vad jag förstår så om man inte lämnar in en rapport inom 24 timmar men den andre gör det så blir man automatiskt skyldig till olyckan. Så det är förstås viktigt att göra det.

Polisen lyssnade på mig, tog emot min rapport och fotade bilen. Sen sa han att jag kunde åka hem.
- Jaha, och vad händer nu? sa jag.
- Ehh, det finns många motorcyklar i Penang, vi kan inte hitta honom.
- Men är inte regnumret kopplat till ett namn?
- ...joo...det är det ju.
- Ringer ni mig när ni har hittat honom?
- mmm...det kan jag göra.

Så med den fasta förvissningen om att detta ska vara löst och ordnat med polisen och försäkringbolaget inom kort så åkte jag därifrån. (OBS! ironi)

Nä, det är nog lika bra att inte ha någon mer kontakt med den snubben om han är en knarkare. Det är nog inte så dyrt att fixa här heller. Och som sagt, huvudsaken är ju att vi har gjort anmälan. Så nu vet vi hur det funkar.