Ambulans och sjukhus i Thailand

Dags att skriva lite om äventyren i Thailand. En del av er har redan hört vad som hände där men långt ifrån alla tror jag.

När vi var på Koh Lipe och nyss hade ätit mat så skulle vi gå tillbaka till vårat hotell. Efter en liten stund så får jag lite ont i ryggen vid högra njuren. Jag tror att det är väskan som trycker emot och byter sida på den. Efter fem minuter så kan jag knappt gå för att jag har så ont i ryggen. Efter 20 minuter ligger jag ner på en soffa och håller på att tappa känseln i händerna och är på väg att svimma av den enorma smärtan som nu är i nästan hela magen.

Efter ett tag så kommer en doktor dit och kollar på mig. Hon säger att vi genast måste in till fastlandet. Anna fixar så att vi får chartra en highspeed-boat som tar oss till Bak Bara på Thailändska fastlandet. Det tar 1½ timme dit tror jag. Anna ber (till Gud) att vi ska få hjälp när vi kommer fram. När vi kommer fram så har hela byn tagit sig ner till hamnen för att titta på mig, ryktet har tydligen gått. Jag är inte speciellt medveten om vad som händer runtomkring mig men jag har fått det berättat i efterhand.
När jag bärs in i ambulansen så kommer det fram en holländsk kvinna till Anna som frågar om vi behöver hjälp och om hon ska följa med till sjukhuset. Anna säger ja tack och alla hoppar in i ambulansen. Jag försöker le mot barnen och säga att jag snart mår bra. Men jag vet inte hur budskapet når fram eftersom jag vrider mig i plågor samtidigt...

När vi kommer fram till sjukhuset så tar de prover och jag röntgas, men han säger att jag måste vidare till ett större och bättre sjukhus. De har iaf konstaterat att det inte är njursten.

Roelie som är med mig hela tiden pratar med doktorerna och med mig och håller mig i handen. :-) Hon berättade sen att hon var ganska skraj och trodde att jag skulle dö där ett tag. Jag märkte när jag låg där att hon såg lite skärrad ut. Det var dessutom en man i sängen bredvid som dog medan jag låg där.

Anna ringde hem och sa till vår släkt att de skulle be för mig.

Märkligt nog så just innan jag skulle iväg med ambulansen till nästa ställe så försvann plötsligt smärtan. Då hade jag haft ont i fyra timmar tror jag. Men vi åkte iväg med sirener (till flickornas stora förtjusning) till nästa sjukhus som låg i Satun. När vi kom fram så sa jag som det var att smärtan var borta. Läkaren kollade mig men eftersom jag inte hade ont så var det inte så mycket att göra.

Jag skulle få sova i en stor hall och Anna, Roelie och barnen skulle få sova i ett privat rum med en 90-säng och en soffa. Lite trångt kanske men det går väl.
Sen kom de till mig och började rulla iväg mig. Jag fattade inte vad som hände men det visar sig att jag också ska sova med min säng i det där lilla rummet...trodde jag, för då rullar de över mig i 90-sängen! Två vuxna och två barn i en 90-säng. Ett under att vi sov någonting alls den natten!

Dagen efter blev jag utskriven och vi åkte tillbaka till Koh Lipe för att direkt åka vidare till Langkawi där vi sov två nätter för att sen åka till Penang.

Igår och idag har jag varit till ett sjukhus i Penang där de har gjort alla tester som går att göra men de kan inte hitta något. Jag är fortfarande lite öm i magen men det beror förmodligen på all den smärta som jag gick igenom och att magen inte har hämtat sig än.

Doktorns teori är att jag antingen blivit infekterad i magen/tarmarna eller att jag fått i mig något giftigt som slagit ut allt.

Vi fick tre nya månader i Malaysia i alla fall vilket var huvudsaken.

Jag ska ladda upp bilder och berätta lite mer om Koh Lipe och Langkawi senare.