Hjälparbete

Igår i kyrkan så var det två kvinnor som berättade om deras arbete bland hemlösa här i Penang. Fantastiskt. De hade funderat över om de inte skulle kunna göra någonting för andra människor, så de hade börjat leta upp hemlösa och ge dem mat. Nu har de ett omfattande arbete bland både hemlösa och andra fattiga människor.

Den ena började med att berätta lite olika saker som de varit med om, hon berättade en massa saker men jag berättar bara ett par av dem. En gång så hade hon bjudit ut en hemlös man på restaurang och han hade ätit som om han inte hade ätit på flera dagar (och det var förstås så det var också). Sen kände hon att hon skulle ge honom 50 ringgit. Senare hade den mannen berättat att han precis skulle åka upp i ett höghus för att hoppa men när han fick de där pengarna så ändrade han sig och nu har han börjat få ordning på sitt liv.

En annan man visade de bilder på hur han såg ut när de träffade honom och hur han såg ut ett år senare, det gick knappt att se att det var samme person. Innan var han en svårt deprimerad uteliggare som de var tvungna att stoppa från att ta livet av sig, och nu hade hade börjat med en liten egen affärsrörelse där han reparerade klockor och såg jätteglad ut.

Hon hade bett för en äldre man att han skulle få se himlen, men han hade ju förstås ingen aning om vad det var. Sen nästa gång när de träffades så var han alldeles upprymd och sa att han hade fått komma till en "trädgård" som han kallade det, som var helt underbar, han sa att han inte kunde beskriva hur vackert det var. Där var den där Jesus som hon hade berättat om, men han hade sagt till den äldre mannen att han inte fick stanna där utan att han var tvungen att åka tillbaka.
Nu sa den äldre mannen till kvinnan att hon var tvungen att be så att han fick åka till trädgården igen men att Jesus den här gången inte skulle tvinga honom att åka därifrån igen. Kvinnan visste inte hur hon skulle be, hon kunde ju inte be att han skulle dö. Jag vet inte hur hon bad, men några veckor senare fick han stanna i trädgården...

En kväll hade hon varit så trött så hon inte orkade jobba längre utan sa till de andra att hon var tvungen att åka hem och vila. När hon kommer hem känner hon att hon måste åka tillbaka. Trots att hon är helt slut så åker hon till område som har många fattiga människor. När hon kommer fram så hör hon avlägset några kvinnor som ropar hennes namn. Hon går dit och ger dem mat och annat som de behöver. Hon frågade om de såg henne komma, men de sa att de inte gjorde det men att de var övertygade om att hon skulle komma bara de ropade på henne.

Vilka hjältar.