Meditation på Koh Lipe
När jag var 15 år så brukade jag hälsa på hos syrran i stan (Luleå) och hon hade resekataloger som jag brukade titta i och drömma mig bort. Under den här tiden så lyssnade jag en del på Mike Deasy "The road home" vilket är ett kassettband med tre låtar med lugn akustisk gitarrmusik, väldigt meditativ. Så när jag drömde mig bort till de vita stränderna och det turkosa vattnet så lyssnade jag på de låtarna och fick en väldigt härlig känsla.
Nu inför resan till Koh Lipe så hade jag fört över låtarna till MP3 och så tog jag med dessa dit. Andra dagen var det dags. Jag tog en solstol och drog ut den så att jag var lite ifred med utsikt över stranden och havet utan några människor som skymde. Sen satte jag på MP3:n och lutade mig tillbaka.
Att jag inte hamnade i något slags nirvana vid det tillfället måste ses som ett bevis på att buddhisterna bara har hittat på det där. Oj, så härligt det var! Det enda som skakade min upplevelse var när en gammal tysk tant med en liten orange bikini bestämde sig för att knalla rakt in i min tavla. Men så fort hon hade försvunnit så var känslan tillbaka. Just då, när mina barn lekte snällt en bit bort och jag låg i solen med den vyn och med musiken i mina öron så var allt...perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar