Jossan protesterar

Imorse så störde Jossan mig hela tiden när jag skulle plugga så jag skrek åt henne att vara tyst. Senare så blev Anna arg på Jossan och Julia. Det blev för mycket för stackars lilla Josefine. En stund senare ser jag henne gå genom vardagsrummet mot ytterdörren med hennes Nalle Puh ryggsäck - fullpackad. Jag frågade henne vad hon gjorde.

- Jag flyttar nu, sa hon snyftande.
- Vardå?
- Till Jonte.
- Jaha, vad har du i ryggsäcken?
- Jag har nästan alla mina saker där. Mina kläder och leksaker.
- Men hur ska du åka till honom, du kan ju inte ens köra bil?
- Jag *snyft* tänkte inte på att jag inte kunde köra bil. Men då går jag.
- Ska du gå till Örebro? Det är långt dit.
- Nä, jag ska gå till flygplanet.
- Men vet du var det är?
- Man går ju bara ut på den stora vägen sen kommer man dit.
- Det är lite svårare än så.
- Nähä!
- Men du har ju inga pengar till mat, och sen måste man köpa en flygbiljett som är jättedyr.
- Jaså? *snyft*
- Ja, det är bättre om du åker hem med oss sen när vi alla åker hem.
- Kan inte Jonte komma hit idag?
- Nä, han ska bort till ett annat ställe idag, men det är inte så länge till han kommer till oss. Ska vi packa upp väskan så länge?
- ok ...

Man måste verkligen bita sig i läppen ibland som förälder. Oj, vad gullig hon är.

Tvillingar och gördlar (Anna skriver)

Varje gång vi är ute någonstans så är det alltid flera som frågar om Josefine och Julia är tvillingar. I Sverige är det kanske 5 personer som frågat sen de föddes. Varje gång måste vi se glada och förvånade ut över en sån fråga. Men vi börjar tröttna på frågan.
Människor här skäms inte för att fråga nånting. Häromdagen skulle jag handla sushi över disk, då frågade mannen bakom disken om de var tvillingar. Sen sa han att han var gammal, han var 45. Sen undrade han över min ålder, 38, som var visade sig vara samma ålder som hans fru. Oj, du ser mycket yngre ut, min fru ser äldre ut. Tur att inte frun hörde det.
Provar man kläder som är för trånga säger dom helt enkelt att du är för tjock. Buäh. Det är ju kläderna som är för små.
En sak som trådsmala damer står och säljer är gördlar. De gör allt för att fånga min uppmärksamhet, men jag behåller min blick stadig,går med ilskna steg framåt. När de inte lyckats fånga min uppmärksamhet tar de fram det tunga artelleriet, godis till Julia och Josefine, då måste jag stanna och de kan visa vilka under en gördel kan göra för min mage.

Glass i stora lass

 

Idag var vi iväg till Baskin-Robbins. Svindyrt men svingott!

Baby Shower

 

Anna har varit iväg på baby-shower hos någon som jag inte vet vem det var. Någon kompis till en kompis förmodligen.

Lunch med Sinivirtas

 

Idag har vi varit och hälsat på Sinivirtas. Jag och Lauri var iväg till golfrangen och Johanna, Anna och barnen var hemma och lekte. De är väldigt trevliga och enkla att umgås med, och barnen leker bra.

Balett

 

Flickorna går på balett en gång i veckan.

Simlärarinnan

 

Ett äventyr med bilen

Igår när jag och Anna var på väg hem så stannade bilen precis när vi hade kommit upp till de krokiga vägarna innan vårat condo. Det verkar som att just den här modellen behöver bensin för att gå riktigt bra. Just innan bilen slutade rulla så kom jag till en uppfart till ett supervräkigt hus så jag kunde svänga in lite. Tur det för det var precis i en kurva och de kör ganska fort där.

Anna gick hem för vi hade barnvakt hemma med barnen. Jag gick ur bilen och ringde till en kompis i kyrkan, Ban Aik. Han hade förut sagt att jag skulle ringa till honom om jag behövde hjälp med någonting. Jag förklarade vad som hade hänt och han sa att han skulle fixa det på en gång, det var bara det att han var i Kuala Lumpur just nu. Men han ringde till en kompis till honom som skulle fixa det.

Under tiden som jag väntade på honom så kom förstås ägaren av huset hem. Han kom med taxi så jag vinkade bryskt bort dem eftersom jag inte ville ha någon taxi. Men sen insåg jag att han skulle upp till huset så jag fick lägga i en växel och använda startmotorn för att komma undan. Efter ett tag kom ägaren ner och frågade om jag behövde hjälp. Han var en amerikan som nog var ganska tät, hans kläder såg inte ut att ha varit köpta på marknaden direkt och huset var väldigt flådigt. Jag sa att en kompis skulle komma snart så han gick upp igen och stängde den enorma porten.

När jag stod där så hörde jag något prassla ovanför huvudet. Jag stod under ett träd så jag tittade upp men såg ingenting. Sen prasslade det igen och jag tittade upp. Då var det någonting som skymtade bakom grenen, sen hoppade en apa fram och tittade på mig. Han hoppade sen iväg ut på den yttersta grenen som var ovanför den stora vägen. Jag förstod att apgalningen hade tänkt hoppa över till trädet som stod på andra sidan gatan! Det var ju långt mellan så jag beredde mig på att se en apa dö. Han hoppade och på något sätt så lyckades han med ena handen få tag på en liten kvist på det andra trädet och slungade sig iväg in bland grenarna. Imponerande. Sen satte han sig och retade några hundar som stod nedanför.

Kompisen kom efter ett tag och hade med sig en liten dunk med bensin. Jag hällde i allt och prövade starta. Den startade inte oavsett hur mycket jag än pumpade. Jag sa att det nog var för att bilen stod snett så jag la i ettan igen och skuttade ner på vägen, lite spännande var det allt. Bilen startade inte där heller...förrän på 12:e försöket. Sen sa jag att han skulle hänga med till banken så att han skulle få pengar till bensinen och för att han hjälpte mig. Han skrattade bara, klappade mig på axeln och sa att det var lugnt, jag kunde köpa en öl nån gång åt honom istället. Får väl se hur det blir med det.

Regn och english

Igårkväll skulle vi till Island Plaza som ligger några kilometer in mot stan. Jag och Jossan hade tänkt åka till rangen och slå lite bollar men det började regna så vi skippade det och tänkte åka till inomhushallen istället.
När vi körde ut på vägen så märkte vi att det regnade ganska mycket och att det var mycket vatten på vägen. När vi hade kommit ett par kilometer så kom vi till en väg där det var massor med vatten, säkerligen 20-30 cm. Jag började köra men märkte att det var väldigt djupt, sen såg jag på andra sidan vägen att det var två killar som puttade en bil som hade stannat i vattnet. Längre bort på min sida såg jag att bilarna hade stannat. Då stannade jag och la i backen. Jag lyckades backa hela vägen tillbaka och nu hade fler bilar stannat när de såg att jag backade tillbaka, men jag snirklade mig förbi alla och vände om hem igen.
Oj vad det snabbt blir översvämningar när det regnar mycket. Vi har ju ett berg som det forsar ner regnvatten ifrån som förvärrar läget.

Ibland ser man en del konstiga saker i samhället. Det uppstår en del problem med vissa saker och istället för att fixa källan till problemet så anställer det någon stackare som knappt får nåt betalt och så får han städa upp varje gång det blir problem. Det kanske är bästa lösningen men det känns väldigt fel.

För att underlätta med språket så har jag och Anna börjat prata engelska med varann ganska ofta. Det är så irriterade när man träffar någon och det tar ett tag innan man ställer om helt till engelska. Julia vill även att vi ska prata engelska så att hon får lära sig. Hon är väldigt intresserad och duktig på att snappa upp orden. Det känns pretty fånigt att talking with Anna på english men det är very nyttigt.

Svett

Jag var iväg med Brian och Koo till rangen på Penang Turf Club idag. Det var den sämsta range jag någonsin sett. Inga längdmarkeringar, dåliga bollar och värdelösa mattor. Man stod inte på mattan så man hamnade 3cm under mattan med fötterna och ni som spelar golf vet hur svårt det blir då.
Det var ingen sol men det var fuktigt! Minst 100% luftfuktighet måste det ha varit. Jag har ju nyss varit lite sjuk också så det var ganska tufft. Svetten bara rann nerför pannan. Den nya drivern var riktigt bra dock.

Imorgon ska vi luncha ihop. Brian åker sen iväg tre veckor till Kambodja och Bangladesh men jag och Koo ska nog försöka träna lite mer. Koo jobbar som guldhandlare (!) vilket tydligen inte kräver så mycket arbetstimmar så han har mycket tid över till golf.
Han har en Volvo 850 T5 som är trimmad till 300hk så han hade nyss beställt grejer från Filipstad för 2850 "chronowr", det (o)lustiga var att frakten gick på 2850 "chronowr" det också!

De unga och havet.

 

Utflykt på södersidan av ön

 

Poltava och frisören.

Låter som en bra boktitel va?
I historia läser jag om 1500-1700 talet just nu. Det är intressant men nu börjar de svenska kungarna komma in och alla årtalen som ska memoreras. Karl XII i Poltava 1709 osv. I samhällskunskapen så läser jag om våra partiers ideologier och snart om statsskicket. Engelskan glider jag igenom litegrann, den känns ganska lätt jämfört med de andra ämnena. I svenskan så är det grammatik för första gången nu. Pronomen och sånt tjafs, jag tycker mer om att skriva än att sitta och göra grammatikövningar...
Jag har nyss läst Mörkrets hjärta av Joseph Conrad som handlar om Belgiens fruktansvärda kolonisering av Kongo. Boken var lite överskattad men ändå intressant. Jag gjorde ett litet boktips om den. Nästa bok är Candide av Voltaire.

I eftermiddag ska Anna till frisören igen, jag och Jossan ska till golfrangen under tiden. Julia sitter med mamma, hon fick ju godis där förra gången...

Jag mår bra nu äntligen, det var en seg förkylning. Undrar om det är som när man i Sverige blir sjuk under sommaren, då sitter den i hur länge som helst. Här är det ju jämt sommar.
Nageln sitter kvar ännu, men den har slutat växa och ser ganska Post Mortem ut.

Service på post och fik (Anna)

Secret recepie är ett ställe där man kan hitta köttbullar med spaghetti, det sägs vara gott har inte provat.
En amerikansk vän, vars mamma var här och hälsade på, tyckte att allt i Malaysia var konstigt, smakade inte som hemma, allt utom en sak, Secret recepies cheesecakes.
Igår hade vi barnvakt så vi åkte in till stan. Där hittade vi Secret recepie. Dom hade massor av tårtbitar och cheesecakes att välja på. Av en tjej(egentligen en kille) beställde jag en cheesecake med blåbärstopping och Kenneth en chokladtårtebit med valnötter och chokladmousse i.
Av en kille beställe vi kaffe, te och isvatten.
Tjejen kom med tårtbitarna. Sen kom det inget mer. Vi väntade och väntade. Jag gick in och kollade efter 10 minuter, då hade killen tagit fram koppar och kanna. Själv stod han och plockade disk. Jag gick och frågade honom. Åh, jag ska göra iordning det nu sa han. Ut och satte mig igen. Han kom inte.
In igen, där stod det. Jag tog med mig brickan med te, kaffe men inget isvatten. Nu kommer han ut och ber om ursäkt 3 gånger. Vill ni ha något mer undrar han. Ja tack, ett glas isvatten. Jag sa det 2 gånger och han repeterade vad jag sa. Tror ni att han kom ut med det?.

Jag var till posten häromdan. Det är rätt trevligt. De har 2 stora porträtt av sin kung och drottning där. Det var 3 personer innanför kassorna men bara en som "arbetade".
Hon som arbetade tog hand om räkningar. Den andra satt och väntade på sådana som ville ha frimärken. De sätter inte på frimärket åt dig, de skriver på kuvertet hur mycket det kostar, sen får du själv sätta på frimärket och ge det till kassörskan igen.
Den tredje var bara trevlig och pratade med de andra. Det var 12 personer i kö till att betala räkningar. Ingen verkade sur för att de pratade och hade trevligt, att det inte gick så fort verkade inte bekomma de som satt där. Livet är långsammare här, bra för en lite uppstressad människa som mig själv.
På posten träffade jag en amerikansk dam, jag berättade för henne att min son skulle komma hit över Christmas och att han skulle till sin pappa över Happy new year. Hon log. Nej men så kan man inte säga tänkte jag för mig själv. Jag är nog lite knasig.

Snyggingarna